31 juli 2011

Ryktet om deras död är betydligt överdrivet!

Ideologierna är döda hör man ofta nuförtiden. Att idéer och tankar från 1800-talet skulle kunna ha något att komma med på 2010-talet verkar för många människor helmossigt. Idag hyllar man istället pragmatismen som den viktigaste ledstjärnan och som resultat sänker man skatten för att man "kan" snarare än därför att det är "rätt".


Varför har det blivit så? Och vad kan vi göra åt det? Jag tror att vi måste börja ställa oss den enkla frågan "varför?"! Varför vill vi sänka skatterna? Varför vill vi förenkla för företagarna? Mm mm...


Att veta varför man vill genomföra en viss politik och att ha en vision mot vilken man vill att den politiken ska leda är att ha en ideologi. Svårare än så är det inte!


För mig är det nästan som att ha en inre kompass som man tar fram när man t ex ska fatta beslut i kommunen och som gör att man ganska snabbt kan avgöra om förslaget är "rätt" eller "fel".


Självklart måste man ibland kompromissa och vara pragmatisk, men det är oerhört viktigt att veta vilken ståndpunkt man själv har och varför! Utan ideologier blir politiken bara ett slagfält för mer eller mindre makthungriga politiker och sensationslystna medier.


Till sist undrar ni kanske vilka gubbarna på bilderna är?
Det är några av de filosofer, politiker och ekonomer som inspirerat mig mest och är uppifrån och ner Adam Smith, Richard Cobden, John Locke, Frédéric Bastiat och Thomas Jefferson.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

24 juli 2011

När man får mer än man önskar...

Jag har en liten lista där jag skriver upp idéer på ämnen att ta upp här på bloggen.
Ett av ämnena som finns på den listan är att jag tycker att nyhetsrapporteringen från våra grannländer i svenska medier är usel. När jag träffar norska, danska och finska kollegor så inser jag att de så gott som alltid har betydligt bättre koll på vad som händer eller har hänt i Sverige än vad vi svenskar har om vad som händer i deras länder. De senaste dagarnas rapportering från de ohyggliga händelserna i Norge har säkert med råge jämnat ut statistiken just nu, men jag tycker att nyhetsrapporteringen även annars kan bli så oerhört mycket bättre. Det kan ju gå veckor emellan nyheter från våra grannländer i TV, radio och tidningar.



För att åtminstone jag själv i framtiden ska undvika den pinsamma svenska okunskapen (som ofta tolkas som stöddigt storebrorskomplex eller ointresse!) så kommer jag framöver att så ofta jag kan, läsa de ledande nyhetssiterna från våra nordiska grannländer och även se om det går att beställa andra nordiska TV-kanaler separat från min TV leverantör.
Det skadar nog inte heller att öva lite på att förstå vad de säger (har ibland väldigt svårt med danska:o) Undrar dessutom hur mycket man lär sig i skolan om våra grannländer och deras språk nuförtiden?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

23 juli 2011

I dag är vi alla norrmän!




Det vi länge trott varit omöjligt har på ett fasansfullt sätt visat sig vara inte bara möjligt utan också ett faktum. Anhöriga till de minst 80 ungdomarna som brutalt skjutits ihjäl på Utöya och till de minst 7 dödade vid bombdådet i centrala Oslo tvingas idag vakna (om de överhuvudtaget kunnat sova) till en värld som aldrig mer blir densamma.
TV, radio och nyhetssidorna på internet svämmar nästan över av rapporter om det som hänt och en helhetsbild är givetvis svårt att ge så här tidigt trots att flera försök gjorts.
Bombattentatet visar på ett skrämmande sätt hur förhållandevis enkelt det ändå är att attackera viktiga politiska institutioner. Vi vill nog gärna tro att det inte hade kunnat ske här, men... Blixtsnabbt infinner sig frågan om vi kan skydda oss mot den här typen av attentat? Visst kan vi göra det fysiskt svårare att komma intill viktiga byggnader med t ex bil men helt skyddade kan vi nog aldrig bli och personligen tror jag inte att det är önskvärt heller. USA efter elfte september attackerna har kanske blivit lite säkrare, men det har garanterat blivit mindre fritt!
Eller som ett av mina favoritcitat lyder:
Any society that would give up a little liberty to gain a little security will deserve neither and lose both. - Benjamin Franklin
Låt oss inte gå i samma fälla som USA m fl och tro att inskränkningar i medborgarnas frihet ska ge oss ökad trygghet.
Man kan ju tyvärr också konstatera att Norges (precis som i Sverige) hårda vapenlagar inte skyddar samhället från dårar som denna, utan tvärtom gör medborgarna oförmögna att skydda sig själva.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

18 juli 2011

Närodlat, bra för vem?

EU:s fyra friheter är det bästa med hela samarbetet men nu verkar svenska kommuner tävla om vem som kan komma på det smartaste sättet att kringgå LOU, (Lagen om offentlig upphandling) som bygger på EU:s konkurrensregler men med vissa tillägg. Lagen är t ex till för att ingen vara ska kunna diskrimineras pga att den skulle råka komma från ett annat EU-land. Sveriges kommuner vill nu av klimatskäl kunna sortera bort varor med"för lång transport". Vi vet redan att rörelserna över gränserna inom EU är långt ifrån den av bl a Göran Persson utmålade invasionen, så jag tycker att vi borde jobba mer på att öka handeln över gränserna snarare än motsatsen. Om samarbetet framöver ska kännas meningsfullt kan vi ju inte hålla på och leta efter sätt att kringgå regler och lagstiftning. Alternativt får vi då försöka omförhandla reglerna...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

16 juli 2011

Partipiskan tas inte fram i onödan!

Ofta får man höra av vänner Och bekanta (utanför politiken) och läsa i media om det här med partipiska. Att det skulle vara i princip omöjligt att ha andra åsikter än partiledningen och att alla försök att driva andra åsikter obönhörligen "slås ned". Eftersom jag varit med ett tag i politiken på lokal nivå och har/har haft ganska god insyn i arbetet på andra nivåer i både mitt eget och andra partier så vill jag göra följande kommentarer:
För det första skiljer sig de flesta partier åt beroende på vilken nivå vi pratar om, vissa mer och andra mindre. Det är skillnad på Bo Frank i Växjö och Fredrik Reinfeldt i Sverige helt enkelt och så måste det också få vara till viss del eftersom frågorna skiljer sig mellan nivåerna. Men vissa är helt andra partier på lokal nivå jämfört med i rikspolitiken. Det gör givetvis dessa partier otydliga i väljarnas ögon och när lokala företrädare ställs inför journalisternas frågor om varför de inte driver samma politik på det lokala planet som partiet gör på riksnivån blir det ofta ganska tyst. Att vi har flera kommuner i länet där vi borde kunnat ha alliansmajoritet men där "profilfrågor" blivit heliga och personkemin gjort samarbete omöjligt vittnar ju om att partipiskan om den nu finns åtminstone används väldigt sparsamt.
För det andra håller partierna på att vända ut och in på sig själva för att locka så många väljare till sig som möjligt. Detta gäller främst, men inte enbart de partier som ligger närmast riksdagens 4%-spärr. Detta gör att partierna tvingar sig själva att bredda sig och på det viset inrymma fler väljare. Detta tror jag för övrigt är den största anledningen till att det idag är så trångt i "mitten" i svensk politik. Med breddningen följer nästan automatiskt att man måste tillåta "fler" åsikter inom partiet.
För det tredje så gör mediaklimatet det möjligt (eller tom uppmuntrar!?) för "extremprofilerade" personer att hamna högt upp på partiernas listor. Vad har t ex Gunnar Elm från (C) i Växjö gemensamt med Fredrik Federley i Stockholm? Inte mycket mer än partibeteckningen, åtminstone inte om man utgår från vad som skrivs om och av dem i media. Ännu ett exempel på att partipiskan hänger kvar på sin krok på väggen.
För det fjärde och sista så har jag aldrig själv blivit direkt stoppad av någon partipiska när jag inte riktigt tyckt som partiet i övrigt. Visserligen var det aldrig påhejat och sällan omtyckt, men aldrig stoppat. Jag fick motionera till Kommunfullmäktige om ökade öppettider på krogen fast bara ett par av partikamraterna höll med mig och troligtvis hade ingen av dem röstat på mitt förslag.
Sedan finns det ju givetvis tillfällen där partipiskan tas fram. Vid viktiga omröstningar när man är i majoritet och då majoritetsförslaget riskerar att förlora om man inte röstar med t ex. Jag kan dock inte på rak arm komma på att jag själv vid något sådant tillfälle hellre skulle velat rösta med oppositionen, även om det säkert finns något tillfälle när det har hänt.
Partipiskan tas alltså inte fram i onödan! :o)

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

15 juli 2011

Äganderätt, en skyldighet?

Ibland känns det som att äganderätten har blivit mer som en skyldighet i det här landet, eller åtminstone väldigt kringskuren!
Låt mig ge några exempel på vad jag menar.
1. Låt oss säga att jag äger en bit mark. Marken gränsar till en sjö. Då får jag inte bygga ett hus vid vattnet för att allmänhetens rätt att kunna promenera runt sjön står över äganderätten till marken.
2. Låt oss säga att jag äger ett enfamiljshus i stan. Huset har en utvändig trappa till entrédörren. Jag vill bygga in denna och måste då begära bygglov hos kommunen, (vilket är lite överdrivet i sig så länge man håller sig inom rimliga gränser tycker jag). Men jag får inget bygglov om jag inte bygger en handikapphiss. Att varken jag eller någon jag känner har behov av en sådan spelar ingen roll och äganderätten är återigen åsidosatt.
Jag skulle kunna räkna upp massor av andra exempel som t ex allemansrätten som ger vem som helst rätt att utnyttja andras egendom. Jag hade en förhoppning att vår Alliansregering skulle göra betydligt mer för att återupprätta äganderätten än vad som hittills gjorts. När det gäller strandskyddet så blev det snarare svårare än lättare att få bygga sjönära med de nya reglerna. Det börjar bli dags att ta tag i de här frågorna på allvar från regeringens sida! Att få förslagen genom riksdagen är ju givetvis svårare när de brunrödgröna samarbetar mot Alliansen, men varför inte försöka åtminstone?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,,Sverige

02 juli 2011

Är europatanken död?

Sommaren är här och semestern har börjat, åtminstone för mig. Så nu tänkte jag koppla av, läsa lite böcker och bara njuta i fyra veckor men...det finns en sak (ja, egentligen massor:o) som gnager i mig och måste ut. Europatanken! Vem försvarar den idag? Grekland har världens sämsta ekonomi och inom övriga euroländer tvekar man om man ska ställa upp med ännu mera lån. Tanken på ett enat Europa genomgår just nu sin största kris sedan starten. Det är därför viktigare än nånsin att vi som gillar tanken på ett europasamarbete inte bara stämmer i i kritikerkören som sjunger om hur illa det ser ut i de sk PIIGS-länderna utan också tar striden och försvarar det Europa som vi arbetar för, det Europa som värnar den fria rörligheten för människor, varor, kapital och tjänster. Som arbetar för frihandel istället för tullmurar. Som arbetar tillsammans för fred i världen och som inkluderar hellre än exkluderar sina grannar. Som garanterar individens frihet mot förtryck från såväl människor som stater. Som inser att jordbruksstöd liksom allt annat statligt och överstatligt stöd måste upphöra och att fri konkurrens måste få råda för franska bönder likaväl som för spanska biltillverkare och lettiska byggföretag. EU står på tröskeln mot en ny tid men saknar stora starka förespråkare som t ex Helmut Kohl. Jag tror att vi behöver putsa upp en del gamla bra förslag och krydda med ett antal nya och redan idag börja arbeta med en "Ny agenda för framtidens Europa"


Framtidens EU borde t ex bli mer av den minsta gemensamma nämnaren än en idélåda för vad man ska hitta på med medlemsstaternas pengar.
För Europa, för friheten!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige