13 mars 2013

I mitt land finns det plats...

När jag gick på gymnasiet på Teknikum i Växjö så fanns där i princip två utbildningar, en fyraårig och en tvåårig teknisk linje. De som gick den tvååriga (bl a jag), betraktades av rektorn som andra klassens elever som egentligen borde vara någon annanstans än på hans fina skola. Det kunde visa sig på följande sätt: En toalett hade slagits sönder, då kom rektorn till vår klass och jag glömmer aldrig vad han sa, "Jag säger inte att det är ni som gjort det, men det ligger nära till hands att tro det". Han hade alltså "profilerat" oss som gick en i hans ögon sämre utbildning som mer troliga sabotörer än de som gick den lite finare utbildningen.
Vart vill jag då komma med den här historien? Jo, jag vill säga att jag förstår den frustration, rädsla och ilska som de personer känner som mer eller mindre regelbundet utsätts för polisens "slumpvisa" legitimationskontroller utan något annat rimligt skäl än att deras utseende inte är blont hår och blåa ögon.


Självklart ska man kunna ha biljettkontroller i Stockholms tunnelbana och upprätthålla lagar och regler, men att använda detta för att komma åt flyktingar är ett klart steg mot en polisstat som åtminstone inte jag vill se.


"Den som byter lite frihet mot lite säkerhet kommer att förlora båda och förtjäna ingetdera" - Benjamin Franklin


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

10 mars 2013

När man bryter mönstret

När jag på kvällen onsdagen den 6 mars ställde upp mobiltelefonen på bardisken i köket, satte på låten "Call me maybe" med Carly Rae Jepsen och satte igång att mima och dansa framför kameran med en kartongbit som jag skrivit ner mitt telefonnummer på hade jag inte en tanke på det enorma genomslag detta skulle få i media. Jag gjorde bara en enda tagning och när jag var klar la ja upp det på Youtube. Det var första gången jag använde mitt Youtubekonto till att lägga upp ett eget filmklipp. Jag la upp länkar på Facebook och Twitter och förväntade mig egentligen bara lite kommentarer från vänner där. Jag fick ett par glada kommentarer på facebook och någon som retweetade länken på twitter under kvällen, men inte mycket mer. Morgonen efter så väcks jag nästan av att en tjej från Expressens web-redaktion ringer och vill lägga upp klippet och skriva en kort artikel om det. Självklart ställer jag upp tänkte jag och småskrattande genomförde jag intervjun. En stund senare ringer Nyheter24, Radio Kronoberg och Smålandsposten i snabb takt och ytterligare en stund senare ringer TV4s lokalredaktion och vill göra ett inslag och därefter en telefonintervju med SVT Smålandsnytt. Vid det här laget går jag runt och bara skrattar, jag kan inte hålla nere mungiporna en sekund. När Nyhetsmorgon ringer och vill att jag ska vara med i deras program på fredagmorgonen klockan tjugo över sex, där de inte bara ska visa klippet utan också agera kontaktförmedling så nappar jag utan att tveka eller ens fundera på detta. Har väldigt svårt att somna den kvällen och när de ringer på morgonen är jag precis nyvaken och som vanligt fruktansvärt morgontrött. Emellan inslagen i Nyhetsmorgon hinner jag ta en snabb dusch och cykla ner till Radio Kronoberg för att vara med i deras morgonstudio. En stund senare sitter jag på mitt kontor i kommunhuset och får via telefon med Nyhetsmorgon två st tjejer att välja på (har förstått senare att deras foton visats upp i TV, men jag gick bara på rösten och ett väldigt kort samtal med dem.) och valde Marianne från Falkenberg. Vi ska nu träffas i Stockholm för en middag på restaurang Pontus som TV4 står för. Känns väldigt spännande och märkligt på samma gång:o)
Men mediahypen är inte riktigt slut där. Under dagen ringer redaktionen för programmet Veckans svensk i TV4 upp och undrar om det är OK att visa mitt klipp i programmet. Jag svarar ja och bänkar mig framför TVn på kvällen. Klippet är inte med i programmet och jag känner mig nästan lite lättad efteråt. På lördagen när jag är på ICA och handlar tycker jag att många tittar konstigt på mig och jag börjar undra om jag håller på att bli knäpp, ända tills jag möter mig själv på Kvällspostens löpsedel vid utgången:o) Köper tidningen där denna uppföljningsartikel finns med. Läser också på nätet att Smålandspostens chefredaktör skrivit om klippet. Utöver allt detta så har det kommit hundratals kommentarer på Facebook och Twitter från både kända och okända människor, några som ringt och lagt på, en hel drös sms från tjejer (några intresserade och några som bara hejjar på:o) Har blivit omskriven i bloggar och ett par killar har ringt och sagt att de tycker det var häftigt och modigt. Dessutom har nu över 3500 sett klippet! Några helt galna dagar med enormt mediagenomslag är nu över och imorgon är det måndag igen. Som politiker med ganska stor medievana kan jag inte sluta att tänka så här: "Tänk om man kunde få den här uppmärksamheten när man gör nånting vettigt!" Call me maybe?

P.S Jag skickade en ursäkt till Carly Rae Jepsen via Twitter för att jag använt hennes låt och det är väl inte mer än rätt att jag lägger en länk till originalet här och uppmanar alla att köpa den på itunes eller CD!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige