13 februari 2005

Guilty until proven innocent?

Sexskandalerna och sexövergreppen avlöser varandra på kvällstidningarnas löpsedlar och förstasidor. Folket rasar mot för milda domar. Protestlistor skickas runt på nätet och säkert på andra ställen också. Den senaste tiden hängs till och med de misstänkta ut med namn och bild i pressen. Vad blir då följden? Jo, att de som media utpekat som förövare redan på förväg har dömts i ”folkets allmänna domstol” dvs att Svensson blir förbannad när han eller hon läser om den senaste skandalen i sin kvällstidning och genast ropar på hårdare straff. När det sedan visar sig att inga bevis finns, eller att de inte räcker till åtal skrivs det knappt en rad i tidningen och Svensson tolkar detta som ovilja eller ibland lathet från polisen och eller okunskap från domstolens sida. Om nu Svensson ska agera domare i de här fallen, bör då inte media ge Svensson alla de fakta som de som verkligen dömer har tillgång till? Jo, det vore givetvis synnerligen lämpligt. Men nu är det ju så att tidningarna knappast är intresserade av att upplåta det utrymme som krävs och knappast heller intresserade av att lägga ner det undersökningsarbete som behövs för att kunna döma rättvist.
Slutsatsen som i alla fall jag drar av detta är att vi trots att vi inte alltid håller med om vad domstolarna dömer ut för straff, så kan vi nog vara överens om att det är där och inte i tidningarna som de eventuellt skyldiga ska dömas.
Det är givetvis inte bra och på lång sikt helt förkastligt om inte domstolarnas domar stämmer överens med det allmänna rättsmedvetandet och åtgärder mot detta bör givetvis vidtas omgående. Men detta får aldrig innebära att man frångår principen att man är oskyldig till dess att motsatsen har bevisats. Sverige behöver säkert skärpa en del lagar, men det viktigaste just nu är att vårt rättsväsende får de resurser som krävs för att ta itu med den brottslighet som sker varje dag och som påverkar människor och deras rättsmedvetande mest, nämligen brott mot person och egendom som t ex rån, stöld, inbrott och våldtäkt mm. För att göra detta krävs givetvis mer pengar, men också en omprioritering av resurser från t ex trafikövervakning.
Regeringen Persson visar som vanligt att man uppfattat problemet men lösningen är den samma som alltid, utredande och tillskapandet av fler lagar istället för att skapa vettiga förutsättningar för polisen m fl att sköta sitt jobb. Visserligen har man äntligen sett till att det utbildas fler poliser, men det är inte detsamma som att det automatiskt anställs fler poliser. En kort sammanfattning av regeringens insats är för lite och för sent.
Jag vill avsluta med ett citat som jag tycker passar bra i det här sammanhanget och det är Ronald Reagan som i sitt installationstal som president 1980 sa ”In this present crisis, government is not the solution to our problem. Government is the problem”. Fritt översatt blir det att Mer byråkrati är inte lösningen på våra problem. Byråkratin är problemet!