Anförande på Budgetfullmäktige

Här är mitt anförande på förra veckans budgetfullmäktige:

Som ordf i Fritidsnämnden vill jag särskilt säga något om den verksamhet vi har att sköta.

Vår viktigaste uppgift är att se till att alla barn och ungdomar har en meningsfull fritid. Huvudsakligen gör vi detta genom att lämna ut olika former av bidrag till föreningar av olika slag som bedriver verksamhet för och med dessa barn och ungdomar.

För närvarande jobbar vi med att förändra vårt sätt att betala ut dessa bidrag och min förhoppning och målsättning är att vi ska hitta ett system som uppmuntrar föreningar att jobba aktivt för att öka mångfalden. Som jag också nämnt tidigare så ska vi också titta på hur vi kan öka möjligheterna för barn i familjer som går på ekonomiskt bistånd att få bättre möjligheter att delta i förenings och fritidsaktiviteter.
Flera föreningar har själva dragit igång arbeten och projekt för att öka integrationen och flera andra är på gång. Detta kommer vi givetvis på flera sätt både uppmärksamma och stödja. Ett exempel är Växjö Vipers projekt "världen möter innebandy" och ett annat är Araby Tigers satsning på Amerikansk fotboll för barn och ungdomar i framförallt Araby, ett tredje är FC-Växjös satsning på att starta ett fotbollslag för tjejer i Araby och det finns många fler.

När det gäller idrott för funktionshindrade så är flera föreningar engagerade i verksamheter för dessa personer och genom det nystartade HPC har även handikappidrottsförbundet fått upp ögonen för Växjö och våra unika förutsättningar i och kring Arenastaden.
Satsningen på Arenastaden tillsammans med några föreningar finns nu på plats och intresset för satsningen från andra kommuner i såväl Sverige som internationellt är enormt. På måndag ska jag själv ta emot kollegor från min gamla hemstad Jönköping på Arenastaden. Att stödja elitidrotten är inte på något sätt vår huvuduppgift som kommun, men vi ser att lokala förebilder är viktiga för att även kunna utveckla bredden. Det är också en av många goda anledningar för att locka såväl besökare som nya invånare till Växjö. Det är faktiskt bara Växjö och Solna som har lag i högsta serien i såväl fotboll som ishockey och innebandy. Arenastaden och de nya arenorna är givetvis inte den enda anledningen till detta, men har varit starkt bidragande. Även flera andra idrotter i Växjö ligger på eller strax under den yttersta eliten.
Frågan om fortsatt utveckling på Arenastaden genom t ex Idrottshuset är i allra högsta grad levande och diskussioner om vad som mer kan rymmas inom området pågår ständigt, och medel i budgeten för det förstnämnda kommer prövas i budgeten för 2015.

Det glädjer mig särskilt att kommunfullmäktige igår gav Fritidsnämnden möjligheten att utöka det pilotprojekt med lån även till föreningar utanför Arenastaden som jag själv tagit initiativet till.

Vid och i Araby Park Arena fortsätter verksamheten att utvecklas. Nu byggs en helt unik näridrotts el spontanidrottsplats, där det bl a kommer att finnas såväl beachfotboll, klätterutrustning och parkour. Den invigs den 5:e juli.

När det gäller det rörliga friluftslivet så har vi påbörjat atbetet med att öka tillgängligheten till vår fantastiska natur med framför allt "Hälsoarena Fylleryd" i just Fyllerydsområdet. Arbetet går dock lite för långsamt och tempot behöver skruvas upp framöver.

En första utredning av förutsättningarna för fortsatt verksamhet i simhallen eller om vi framöver ska satsa på att bygga en ny har satts igång och beslut i frågan bör komma någon gång i början på nästa mandatperiod.


- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

Växjös framtid

Så här skrev jag och Benny Johansson i Smålandsposten den 18 maj: En undersökning som kommunen lät göra för ett tag sedan visade att nära noll procent av femtonåriga tjejer i Arabyområdet var aktiva i någon förening. I våra samtal med de som bedriver verksamhet riktad till dessa ungdomar uppger man att det dels är svårt att få in medlemsavgifter från befintliga medlemmar, dels att rekrytera nya. Såväl ekonomi som verksamhet blir förstås lidande när tid och resurser mer får läggas på att få in medlemsavgifter än att bedriva reell verksamhet. Vi vet att det generellt är så att barn med utländsk bakgrund i mindre utsträckning är medlemmar i en förening, kanske främst för att de inte har det med sig hemifrån på samma sätt som svenskfödda barn. Det här problemet är naturligtvis än mer påtagligt för barn i familjer som erhåller ekonomiskt bistånd. Eftersom vi båda har hand om verksamheter som omfattar barn och ungdomar vet vi av erfarenhet att medlemskap och deltagande i en förenings aktiviteter bland annat är ett väldigt bra sätt för att bli integrerad i samhället. Vi har nu en idé som borde kunna underlätta för föreningarna och också ha en positiv effekt på integrationsarbetet.

I riksnormen för ekonomiskt bistånd finns en summa avsatt för barnens fritidsaktiviteter (idrott och kultur). Beloppet är cirka 250:- per barn och månad, alltså ungefär 3.000:- per år. Vi har uppfattningen att den summan långtifrån alltid går till det den är avsedd för (se ovan) utan i stället används för ”andra ändamål”. Vi menar att det kanske är bättre om denna del av biståndet betalades ut mot kvitto. Beloppet bör räcka både till ett normalt föreningsmedlemskap, men också till andra saker som är kopplade till medlemskapet, t ex fotbollsskor eller fritidsutrustning. Kursavgifter för kulturell verksamhet likaså. Då tydliggörs vad den avsatta summan i biståndet ska användas till och barnens medlemskap och fritids- och kulturaktiviteter kan inte direkt bytas ut mot annat. Det bör rimligen leda till att fler barn får möjlighet att vara med i en förening. I en förlängning är detta naturligtvis positivt även för föräldrarna –på många sätt. Samtidigt tror vi att de föreningar som bedriver verksamhet för de här barnen slipper lägga tid och fokus på att "jaga" sina medlemmar för att få in medlemsavgifter och i stället kan lägga mer fokus på barnen och den reella verksamheten. Låt oss dock vara tydliga med att konstatera att detta tills vidare bara är en idé. Vi är naturligtvis helt öppna för diskussion och ytterligare förslag i frågan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

Sveriges nationaldag

Detta är en insändare som jag precis skickat till Smålandsposten.

Idag är det Sveriges nationaldag! En för vårt uråldriga land extremt ny företeelse. För några år sedan så hade nog de flesta hellre sett midsommarafton som nationaldag då vi inte haft någon tradition av firande den 6:e juni. Men sedan några år tillbaka är dagen en helgdag och allt fler firar dagen.


I Växjö som på många andra ställen i landet firas t ex alla de som under det gångna året blivit svenska medborgare. En fin ceremoni där alla får varsin svensk bordsflagga att ta med sig hem.


Efter förra årets firande kom en man fram till mig och sa att han hade varit med på ceremonin ett par år tidigare och berättade att han hade ett inramat foto på väggen hemma av när jag överlämnade bordsflaggan till honom. Jag förstod att detta var något han var väldigt stolt över. Så ställde han en fråga till mig som jag hade väldigt svårt att ge ett bra svar på. Frågan var: "När blir jag svensk?". En så rak och enkel fråga, men så väldigt svårt att svara på. Formellt är han ju svensk och han är inte särskilt religiös, klär sig svenskt ( om man nu kan säga så?). Han har ett bra jobb, bil och villa och pratar grammatiskt felfri svenska (fast med viss brytning). Han ville inte byta namn, annars hade han i princip gjort allt han kunde för att bli svensk, han hade tom ätit sill och kräftor, även om han inte tyckte det var jättegott.


Jag kunde alltså enkelt konstatera att det inte berodde på bristande engagemang från hans sida. Då förstod jag var problemet ligger! Det är ju alla vi andra "gammelsvenskar" som inte släpper in honom i vår "svenskhet", för hur mycket han än anpassar sig så sticker hans namn ut och han är "solbränd" året runt och således inte "riktigt" svensk. Han är inte med i "vi-begreppet". Som han själv sa, "för er är jag alltid en invandrare och invandrare är det synd om. Om vi inte kan baka pizza så måste vi leva på bidrag och kör någon av oss Mercedes eller BMW så har vi säkert lurat oss till den. Vi är islamska fundamentalister som inte tål att våra barn går på skolavslutning i kyrkan och blir ledsna av att se pepparkaksgubbar i Luciatåget!"

Jag har funderat länge på hans fråga och hans berättelse och kommit till följande slutsatser: 1. Vi gammelsvenskar måste inse att våra nya grannar är här för att stanna och öppna upp oss själva, för integration är allas ansvar. "Det krävs två för att dansa tango!" 2. Sluta tyck synd om invandrarna, de allra allra flesta (även flyktingar) är starka individer som bara behöver ett fritt land att få bygga sin framtid i. 3. Sluta oja er över skolavslutningar och Luciatåg, det är andra gammelsvenskar som i missriktad välvilja vill ändra på traditionerna, inte invandrarna, och hur ni firar hemma är det ingen som bryr sig om.
4. Fira både nationaldagen och midsommar och varför inte bjuda in din nya granne på sill och nypotatis. Kanske blir du bjuden tillbaka och få vidga dina smaklökars vyer. Och till sist, var stolt över att vara svensk men låt svenskheten omfatta även dina nya grannar!

Ulf Hedin (M) Mångfaldsansvarig Kommunstyrelsen i Växjö kommun

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige