14 december 2016

Vad gör vi med de tillfälliga platserna i omsorgen framöver?

I omsorgen har vi något vi kallar tillfälliga platser. Det är t ex platser där den som är äldre och varit inlagd på lasarettet kan få bo under tiden man tillfrisknar så pass att man kan flytta hem igen eller platser för sk växelvård, där man kan bo varannan vecka eller två veckor i stöten och på det viset avlasta anhörigvårdare mm. För dessa platser behövs en annan kompetens än för våra övriga särskilt boendeplatser, därför har vi till och från diskuterat möjligheten att samla dessa på ett ställe.

I ett tidigare skede har det diskuterats huruvida vi skulle kunna samla dessa på Hovslund som ändå ska byggas om eller byggas nytt. Under 2016 har vi i omsorgsnämnden också tagit beslut om att två av de särskilda boenden som hittills varit utlagda på entreprenad (Sörgården i Rottne och Evelid i Växjö) ska tas över i kommunal regi.
Evelids särskilda boende
Detta har, tillsammans med att det är minst två nya privat drivna särskilda boenden på gång i Växjö, gett förändrade förutsättningar för framtiden. På en fråga från en av ledamöterna i arbetsutskottet om hur det skulle se ut om alla tillfälliga platser samlades på Evelid, så redovisades ett Excel-dokument där man ställt upp siffrorna för hur det skulle se ut. En av ledamöterna bad i samband med redovisningen förvaltningen att få denna bild utskickad till alla ledamöterna i arbetsutskottet, vilket också gjordes med en tydlig skrivning om att bilden var ett "internt, ej offentligt arbetsmaterial". Bilden har därefter på något vis bl a kommit till en reporter på Smålandsposten.
Då uppkommer givetvis frågan om vad detta betyder?
Det betyder att vi har ställt en fråga till förvaltningen om hur fördelningen av platser skulle se ut om man samlar alla tillfälliga platser på Evelid kopplat till önskemålet ovan om att hitta en plats att samla alla tillfälliga platser på. Det finns alltså inget annat underlag över huvud taget, inget förslag, ingen inriktning som säger att vi ska genomföra detta. Vi vet i dagsläget egentligen inte ens om det är möjligt eller ens önskvärt att göra det. Vi har således inte sett någon anledning att informera om något som vi inte ens har en aning om det går att genomföra. Vi ska nu ge förvaltningen i uppdrag att utreda om det för det första är önskvärt och i så fall möjligt att samla alla våra tillfälliga platser på ett ställe. Om svaret är ja, var någonstans är det möjligt att göra detta och vilka alternativa lösningar finns. Sedan finns det naturligtvis ett flertal andra frågeställningar som tillkommer, men jag tycker att det är först när vi vet detta som vi kan börja gå ut och informera om hur planerna ser ut. Att göra det i dagsläget vore bara att röra upp människors känslor, kanske i onödan och skapa onödig oro hos omsorgstagarna.

Något säger mig att det jag skrivit här inte riktigt stämmer överens med den ni kan läsa i morgondagens Smålandsposten men jag kan ju ha fel.

07 september 2016

LOU blir LOV

Följande har idag lämnats till media om vårt beslut i omsorgsnämnden i eftermiddag.

LOU blir LOV
I omsorgsnämnden prioriterar vi trygghet, valfrihet och mångfald för våra omsorgstagare. Vi i Blågröna Växjö anser att det är viktigt att alla särskilda boenden har samma förutsättningar och villkor oavsett om de är kommunala eller privata. Vi vill även att man på ålderns höst ska ha valfriheten att välja var man vill bo och av vem man vill ha sin omsorg från.

Därför har vi redan tidigare tagit beslut om LOV (Lagen om valfrihet) för särskilt boende för äldre. Det innebär att den som vill starta ett särskilt boende enligt LOV, ansöker hos kommunen om ett
tillstånd för detta (utöver alla andra tillstånd som alltid måste finnas). Där har kommunen ställer kvalitetskrav som verksamheten måste uppfylla och som kommunen sedan följer upp. I Växjö
har vi sedan tidigare också fyra särskilda boenden där driften är upphandlad enligt LOU
(Lagen om offentlig upphandling). Det innebär att kommunen ägt fastigheten men upphandlat verksamhetsdriften av omsorgen från privata företag.

I samband med det tidigare beslutet att införa LOV så beslutades även att de fyra LOU-upphandlade boendena skulle omvandlas till LOV. Omsorgsförvaltningen har därefter tillsammans med kommunjuristen utrett hur detta skulle kunna gå till och vilka effekter det skulle kunna leda till. Utredningen visar på två olika sätt att genomföra omvandlingen på. Det första alternativet innebär att kommunen säljer boendet och låter den som köper bedriva omsorgen. Alternativt så fortsätter kommunen att äga boendet och hyr ut det till den som vill bedriva omsorgen.

Det finns fördelar och nackdelar med båda alternativen men omsorgsnämnden gör bedömningen att det är långsiktigt bättre att sälja än att hyra ut, för både kommunen och den som vill driva verksamheten men framförallt för omsorgstagarna då ägandet skapar bättre ekonomiska förutsättningar att driva boendet. Idag har därför omsorgsnämnden beslutat sälja boendena Åbovägen och Norrelid och ta tillbaka Sörgården till kommunal drift. Att vi inte väljer att sälja även detta boende beror på att vi från kommunens sida vill utreda möjligheterna att tillskapa senior och
eller trygghetslägenheter (lägenheter speciellt anpassade för äldre) i nära anslutning till det särskilda boendet Sörgården i Rottne. Det fjärde boendet Evelid väljer vi att avvakta med, då vi känner att vi behöver gå igenom förutsättningarna där ytterligare. Avtalstiden där är också något längre.
För mer information och kontakt
Ulf Hedin (M), ordförande i Omsorgsnämnden
Tfn: 0733-687050, E-post: ulf.hedin@vaxjo.se


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Växjö,Sverige

29 augusti 2016

Snabbutbildade poliser

Följande debattartikel har jag idag lämnat in till Smålandsposten. Hoppas på en öppen diskussion och feedback.

Polis, ett yrke även för den som inte är teoretiker?

Det talas mycket om de kommande klyftorna mellan människor i vårt framtida samhälle, och vi är väl redan där i större omfattning än vi någonsin varit förut. Det finns inga genvägar till en lösning utan det är endast studier och arbete som kan lösa problemet. Vi har redan börjat tala om att öppna upp för andra vägar in till yrken inom vården och skolan, men det finns andra områden där vi borde kunna lägga studierna i nivåer, med möjlighet att arbeta med enklare göromål och mindre ansvarsområden efter kortare studier, och där man sedan kan bygga på efterhand. Ett av dessa områden är polisen. Den svenska polisen är i kris! Detta är i grunden inte polisernas fel utan politikens. Sverige har under lång tid haft lägre polistäthet än övriga EU och de ständiga omorganisationerna, dåligt betalt mm har gjort att många poliser lämnat för andra yrken. Ökat intag på polisutbildningen löser inte problemet på kort sikt och planeringen av platser på utbildningen kopplat till tjänster som färdig polis har ju aldrig fungerat särskilt bra. De som gått igenom polisutbildningen är mycket välutbildade och kan jobba med alla olika typer av polisarbete redan från början.


Tänk om man som komplement till den ordinarie polisutbildningen hade en kortare utbildning där man bara blev polis inom ett väl avgränsat område. En ettårig utbildning till en enklare form av patrullerande ordningspolis t ex. Därefter skulle personen ifråga efter att ha arbetat X antal år kunna utbilda sig vidare inom yrket och på så sätt i nivåer bygga upp erfarenhet och språk. Det skulle förenkla polisens möjligheter att öka personalen på kortare sikt och inte minst öppna upp polisyrket för fler.
Detta förslag löser givetvis inte alla problem som polisen står inför men det kan förhoppningsvis vara ett steg på vägen. Hoppas att någon politikerkollega på riksnivå gillar förslaget och motionerar i riksdagen i frågan, i annat fall kommer jag skriva en motion om det till nästa stämma i Moderaterna. Det finns säkert ännu fler yrken där vi kan lägga upp studier på samma sätt. Har du idéer hör gärna av dig till mig.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Vasavägen,Växjö,Sverige

11 augusti 2016

Eget ansvar gäller även äldre

Genom livet lär vi oss att ta ansvar för oss själv, våra handlingar och vår hälsa. Det börjar redan när man är liten,  när man lär sig städa sitt rum mm. Successivt ökar ansvaret tills dess man är vuxen och fullt ansvarig. Detta tror jag att de allra flesta håller med om och tycker är riktigt. Men det finns inom politiken de som tycker att för den som fyllt 65 år så ska allt mer ansvar istället tas av stat/kommun. Det kan handla om garanterad plats på särskilt boende,  "fria" hemtjänsttimmar,  billigare (eller gratis) bussresor, gratis halkskydd mm mm. Här är det verkligen bara fantasin som sätter gränserna. Man tycker alltså att skattebetalarna ska ta ansvaret/betala för de äldre. Självfallet kommer de här förslagen ifrån en välvilja mot de äldre i vårt samhälle, men fundera lite på vilken bild vi vill ha av åldrandet. Är det verkligen så att den som fyllt 65 inte längre kan ta ansvar för sig själv fullt ut längre? Kan man inte längre köpa egna halkskydd om man anser att man behöver såna när man är 65? Är man vid 75 automatiskt mindre byxad att ta ansvar för sitt boende? Visst, det finns ett antal personer i de här åldrarna som behöver samhällets stöd på ett eller annat sätt och självfallet ska de ha rätt till det. Det jag framförallt vänder mig emot är ihopklumpandet av alla bara för att man blivit äldre och utifrån det faktiskt struntar i det faktiska behovet och därför vill ge bort skattemedel till fullt kapabla människor som säkerligen gör bättre nytta inom omsorgen av dem som faktiskt behöver den. Jag vill till och med gå så långt så att jag anser det kommunekonomiskt fullständigt oansvarigt att föreslå den här typen av åtgärder.
Allt fler blir äldre och allt fler av de äldre är pigga och friska,  att då ta ifrån dem ansvaret för sina egna liv och istället lägga ansvaret på kommunpolitiker och skicka räkningen till skattebetalarna tycker jag är ovärdigt ett modernt samhälle.

27 maj 2016

Både intressant och lite jobbigt studiebesök

För ett tag sedan var jag och några andra ledamöter i omsorgsnämnden på studiebesök på Birkagårdens särskilda boende. Vi blev väldigt väl emottagna av enhetschefen Ida Petersson som berättade om verksamheten medans vi drack kaffe. Hon var väl förberedd och svarade på alla våra frågor på ett öppet och bra sätt. Vi fick också besöka en av omsorgstagarna i hennes lägenhet och hon var inte sen med att framföra sina synpunkter. Eftersom vi var där på förmiddagen fick vi se en av våra uppvärmningsugnar i aktion som stod och surrade i matrummet. Det är tydligt att dessa ugnar inte fungerar på det sätt som utlovats av leverantören. Att maten som levereras inte alltid lämpar sig för uppvärmning och att personalen inte fått tillräcklig utbildning för att hantera uppvärmningen är frågor som omsorgsförvaltningen och måltidsenheten nu tar tag i.
På Birkagården finns även några platser för palliativ vård och det var med blandade känslor jag klev in där. Min mamma tillbringade sina sista dagar där och även om hon fick fantastisk omvårdnad så kändes det ändå tungt att återse platsen. Men det är samtidigt så otroligt intressant och viktigt att få se hur våra verksamheter fungerar i verkligheten och ge personalen och omsorgstagarna möjlighet att få direktkontakt med oss politiker.

Location:Birkagården,Växjö,Sverige

22 maj 2016

Alla ska med, men till vilket pris?

En aspekt av vårt inkluderande synsätt i skolan som vi sällan eller aldrig pratar om är det faktum att om alla verkligen ska med, så måste vi anpassa takten efter de långsammaste, eller de som vill minst.





Lägg till det faktum att lärarnas ställning gentemot både elever och föräldrar under lång tid försvagats samtidigt som allt mer av ansvaret för barnens uppfostran lagts på just lärarna. Ett samhälle som tagit ifrån eleverna och föräldrarna ansvaret för sitt eget lärande och där det är viktigare att barnen har roligt i skolan än att de faktiskt lär sig det de behöver. En politisk styrning av skolan som oavsett regeringsfärg bortser från forskning och använder skolan som ideologiskt slagträ i debatten. Då blir våra tappade placeringar i Pisaundersökningar mm inte särskilt förvånande längre. Jag tror att vi politiker borde släppa tyglarna lite mer kring skolan och låta skolorna jobba med utvecklingen själva tillsammans med forskare ett tag. Men vi kanske kunde börja med en förutsättningslös diskussion utan fingerpekanden och skygglappar?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Vasavägen,Växjö,Sverige

17 maj 2016

Varför vi ska fortsätta att ha behovsprövad hemtjänst

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har i samband med budgetarbetet släppt ett förslag om att kommunen ska tillhandahålla åtta timmar hemtjänst i månaden utan behovsprövning för alla medborgare som har fyllt sjuttiofem år. Därför har jag idag lämnat in följande debattartikel till Smålandsposten:

Det är alltid lika spännande att läsa alla förslag som kommer från oppositionen, vissa mer verklighetsfrånvända än andra. Förslaget om att låta alla sjuttiofemåringar få rätt till åtta timmars hemtjänst i månaden är verkligen ett av dem. En snabb kalkylering visar att förslaget som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tagit fram skulle kosta skattebetalarna allt mellan fyra och tvåhundra miljoner, beroende på hur många som skulle utnyttja tjänsten och hur stor egenavgiften skulle vara. Vi vet att antalet pensionärer ökar, samtidigt som antalet som står utanför arbetsmarknaden i arbetsför ålder också ökar, så hur ska det här betalas? Det är ingen brist på idéer hos oss i Blågröna Växjö heller, här är högt i tak, men till sist måste man ändå släppa fantasin och går in i realitetens värld. Då ser man ganska snabbt att förslaget är en omöjlighet om man inte lever i Utopia, vilket vi inte gör.
I Blågröna Växjö anser vi att vi ska använda skattebetalarnas pengar med förnuft! Att lägga ut flera miljoner på att ge hemtjänst till personer som inte har något bedömt behov av den vore att slösa med resurserna. Vi vet att antalet personer som har ett bedömt behov av hemtjänst kommer att öka de kommande åren samtidigt som vi också vet att rekryteringen av personal kommer bli svårare. Att då lägga på ännu mer hemtjänsttimmar i den ekvationen går inte ihop. Dessutom är Socialtjänstlagen (SoL) ganska tydlig med just själva behovsprövningen för att bevilja insatser enligt lagen. Detta av bland annat rättssäkerhetsskäl. Hur ska man t ex kunna överklaga en biståndsinsats där inget beslut grundat på ett behov finns?
En annan aspekt som kommer upp i en analys av förslaget är människosynen som så tydligt skiljer Blågröna Växjö från den röd-röda oppositionen. För oss är det grundläggande att människan ska ses som en kapabel person som både kan och ska ta eget ansvar fram till hen inte längre klarar det och först då ska samhället och vårt sociala skyddsnät tas fram. De rödrödas förslag utgår istället ifrån att bara för att man fyllt sjuttiofem år så kan eller ska man inte längre behöva ta det ansvaret, det vi i dagligt tal kallar curling när vi pratar om yngre individer.
Vårt samhälle har inte råd med att vi tar ifrån människor deras egenansvar och förmåga att agera själva efter bästa förmåga. Det ligger visserligen i människans natur att söka bekvämlighet, men det kan inte ligga på skattebetalarna att behöva betala för det som kan göras själv eller med hjälp av familj och vänner. Vi ser i samhället idag en passivisering i många lägen där vi tycker att någon annan ska ta ansvar, men i dagens skola har vi lagt fokus på entreprenörskap dvs skapa aktiva människor som själva kan och själva gör. Hur vill vi att vårt samhälle ska se ut egentligen? Det jag saknar är inte idéerna, det är bra att det finns kreativitet i leden, däremot saknar jag verklighetsförankringen. Om vi inom politiken inte har den, var ska den då finnas?
Ulf Hedin (M) ordförande i omsorgsnämnden i Växjö

13 maj 2016

Studiebesök på gruppbostad

Dagens eller till och med veckans höjdpunkt var studiebesöket på gruppbostaden Björkhagavägen i förmiddags. Att få träffa boende, chef och personal på plats ute i deras verklighet är lärorikt och intressant, inte bara som politiker, utan som människa. Det sägs att en civilisation mäts på hur man behandlar sina svagaste och det här är en grupp människor som verkligen inte har så lätt att göra sina röster hörda. Då värmer det i hjärtat att få se hur vi jobbar på alla sätt för att se till att allas behov av sysselsättning, fritidsaktiviteter, samvaro och egentid. Tyvärr var det bara två av de fem boende som var hemma när vi var där och besökte dem, de övriga var på jobbet (dvs daglig verksamhet) men vi fick se och höra om hur man jobbar med bland annat pictostatbilder och samtalsmatta som kommunikationshjälpmedel och hur personalen upplevde att det ökat möjligheterna för de boende att påverka sin situation på flera sätt. Tillsammans med personalen hade vi också bra samtal kring arbetstider, arbetskläder och friskvårdspengen mm. Ett par förslag att jobba vidare med fick jag med mig som jag ska återkomma till här på bloggen. Sammanfattningsvis är jag oerhört imponerad av den här verksamheten och alla de som jobbar och bor där.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Björkhagavägen,Växjö,Sweden

09 maj 2016

Lidingöloppet Mountainbike 2016

63 kilometer cykling i strålande solsken låter ju inte så allvarligt, eller hur. Men om man lägger in x antal jobbiga uppförsbackar (nästan 1000m stigning totalt) (varav flera där åtminstone jag fick hoppa av cykeln), tillräckligt med små stigar med både stenar och rötter i vägen så blir det en rejäl utmaning. Loppet bjöd också på fantastiska naturupplevelser och härlig havsutsikt. Arrangörerna var proffsiga och vätskekontrollerna var väl planerade, det gick åt mycket dricka i värmen. Lite saltgurka och sportdryck för att hålla uppe saltbalansen under loppet och skön massage efteråt.

Loppet startade för min del (startgrupp 7) vid klockan 12.30, fyra timmar, trettiosju minuter och femtiotre sekunder senare rullade jag över mållinjen på Lidingövallen och med tanke på hur dåligt förberedd jag var så är jag rätt nöjd med att över huvud taget ha genomfört loppet.


    Bilden är tagen ur programmet Movescount och min Suunto GPS-klocka.


På den naturliga frågan om jag skulle kunna tänka mig att göra om det är svaret ja, men då ska jag vara betydligt bättre förberedd.

17 april 2016

Europa har en framtid

Framtiden för EU och Europa ligger inte i Bryssel, inte i parlamentet eller kommissionen heller. Framtiden finns i utbytet mellan regioner och städer där samarbetet blir närmare och resultaten tydligare. När Europas stats- och regeringschefer nästan tävlar i nationalism, protektionism och dåligt samarbete över gränserna så frodas ändå kontakterna mellan företrädare för regioner och städer runt om i Europa av den enkla anledningen att de ser de direkta fördelarna med att samarbeta och nackdelarna om man inte gör det. Detta gäller inte enbart de inre gränserna i EU, utan även de yttre.

Det som fick mig att börja skriva det här blogginlägget var ett middagssamtal i Riga för några dagar sedan. Jag har nämligen fått förmånen att representera Växjö i "Baltic Executive Programme", en utbildning/konferens kring hur regionerna och städerna kring Östersjön kan bli bättre på att samarbeta i allmänhet och genom att hitta rätt program och projekt inom EU att söka medel ifrån. BEP är uppdelad på tre tillfällen och dagarna i Riga var det andra tillfället. Jag kommer återkomma med en fylligare genomgång av programmet efter den tredje och sista träffen i Tallinn i juni. Tillbaka till middagskonversationen. Jag satt bredvid en man från Narva i Estland (Narva är väl mest känt i Sverige för slaget som stod utanför staden år 1700 där Karl XII besegrade den ryske tsaren Peter I men staden har en väldigt spännande och brokig historia både före och efter slaget. Idag är majoriteten av befolkningen i staden av ryskt ursprung) Vi började prata om det här med gränser och hur det påverkar dem som bor på båda sidorna av gränser. Fram tills när Ryssland invaderade Krim och östra Ukraina så fungerade handeln över gränsen väldigt bra och de rysktalande esterna kunde dra nytta av att de kunde vara länken in på den europeiska marknaden för ryska produkter. När nu gränsen är mer eller mindre stängd så blir människorna på båda sidorna av gränsen lidande. Jag kom i samtalet att tänka på hur situationen var en gång i tiden när gränsen mellan Danmark och Sverige gick strax söder om Växjö och om historierna om bönder som samarbetade över gränsen trots att länderna egentligen var i krig med varandra. Man varnade tom varandra när det egna landets arméer var på väg mot gränsen.
Med denna historiska gränsöverskridande historia kopplad till dagsläget och medlemsstaternas oförmåga att samarbeta så blir jag mer och mer övertygad om att framtiden för Europa ligger i Växjö, Narva, Naestved, Gdansk, Kaunas, Liepaja och Åbo och liknande städer som samarbetar runt om i Europa.

Ansvar och inflytande

Fördelar vi i vårt samhälle inflytande efter ansvarstagande, eller är det andra principer som gäller? Ibland kan det vara bra att reflektera över hur vi på olika sätt bidrar till vår gemensamma kassa och vad som kan hända när/om någon eller några drar sig ur. Det här är givetvis bara en historia, men den har ett intressant budskap i vårt svenska högskattesamhälle där röster relativt ofta höjs för att de som tjänar mer borde betala ännu mer i skatt.

10 personer går dagligen ut för att äta middag. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas. De första fyra, de fattigaste, betalar ingenting. Den 5:e betalar 10 kr, den 6:e betalar 30 kr, den 7:e 70 kr, den 8:e 120 kr och den 9:e 180 kr. Den 10:e personen, den rikaste, betalar 590 kr.

De 10 åt middag på restaurangen varje dag, nöjda med uppgörelsen. Tills en dag, då ägaren till restaurangen gav dem rabatt. "Ni är så bra kunder, jag ger 200 kr rabatt på era middagar." Middag för 10 kostar nu 800 kr. Man ville fortfarande betala middagen som skatter betalas. De första 4 påverkades inte, de fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra 6 göra, de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin del? De insåg att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Men drog de bort det från varje persons andel skulle den 5:e och 6:e personen få betalt för att äta!

Restaurangägaren föreslog att det vore rättvist att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknade ut de belopp varje person skulle betala. Resultatet blev att även den 5:e personen fick äta gratis, den 6:e fick betala 20 kr, den 7:e betalade 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalade 520 kr istället för tidigare 590 kr. Alla fick lägre pris än tidigare och de 4 första fick fortsätta äta gratis.

Utanför restaurangen började de jämföra vad de sparat. "Jag tjänade bara en tia av rabattens 200 kr", började den 6:e personen. Han pekade på den 10:e och sa, "men han tjänade 70!". "Precis", sa den 5:e personen, "jag sparade också bara en tia. Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!". "Det är sant!", skrek den 7:e personen, "Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara fick 20? De rika ska alltid få det bättre!". "Vänta ett tag!", skrek de 4 första, "Vi fick ingenting! Det här systemet utnyttjar de fattiga!". De 9 personerna skällde på den 10:e och kallade honom för utsugare som sög blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kom inte den 10:e personen till middagen. Skönt tyckte de andra 9 och satte sig ner och åt. När notan kom upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr....

08 april 2016

Omsorgsnämndens överskott 2015

I dagens Smålandsposten kan man läsa en intervju med mig angående en artikel där företrädare för fem olika pensionärsföreningar "reagerar" på omsorgsnämndens överskott för 2015. Intervjun kom till därför att jag skickat in en insändare med kommentarer på artikelns innehåll eller rättare sagt på det som pensionärsföreningarnas representanter uttalar i artikeln. Eftersom insändaren med all sannolikhet inte kommer att tas in nu när artikeln med intervju av mig har publicerats så lägger jag istället upp den här. För trots att det mesta av mina synpunkter kom med i intervjun så är det ju ändå alltid så att intervjuer vinklas utifrån hur journalisten vill ha det. Jag fick t ex frågan om varför vi inte kan använda överskottet till att stärka upp annan verksamhet i omsorgen fyra gånger under intervjun med lite olika ordalydelse varje gång. Frågan om vad jag skulle vilja satsa på om jag fick mer resurser kom inte ens med i tidningen. Insändaren representerar därför på ett bättre sätt det jag vill få sagt. För att vara extra tydlig så respekterar jag givetvis att pensionärsorganisationerna har åsikter om omsorgens ekonomi och när det gäller den delen av artikeln så är mina kommentarer mer av en förklaring till hur vi jobbar med budgetstyrning i kommunen. När det gäller frågan om hjälpmedlen så har jag givetvis även där respekt för att man kan ha en annan åsikt i grunden, men att fortsätta hävda att det skulle vara en besparing trots att vi vid flera tillfällen förklarat hur det ligger till gör ju att man härsknar till lite.

Kommentar till artikeln Fem pensionärsföreningar reagerar mot

omsorgens överskott i Smålandsposten den 6 april

I Smålandsposten den 6/4 kan man läsa om "Fem pensionärsföreningar som reagerar mot
omsorgsnämndens överskott" 
Omsorgsnämnden gick 2015 med ett överskott på 37,9 mkr. För oss vanliga dödliga är det givetvis en svindlande summa pengar, men om man sätter den i ljuset av att nämndens hela budget var på 1,3 miljarder så motsvarar det bara cirka 2,8 %. Överskottet beror till den allra största delen på att den förväntade ökningen av antalet äldre i behov av omsorg ännu inte kommit. Växjöborna visar sig vara något yngre än genomsnittet i landet och dessutom piggare och friskare längre upp i åldrarna. De senaste undersökningarna pekar på att ökningen dröjer åtminstone några år till. Det är alltså inte så att vi sparat oss till ett överskott.

Att som de fem pensionärsorganisationerna nämner i artikeln undvika överskottet genom att öka
personaltätheten i verksamheten låter ju lockande, men vore helt förödande av den enkla
anledningen att vi dels inte vet hur de kommande budgetarna för kommunen ser ut och vad det i
förlängningen innebär för omsorgsnämndens budgettilldelning. Vi vet däremot att så småningom
kommer behovet av omsorg att öka. Om vi då redan nu gjorde åt pengarna på t ex ökad
personaltäthet så skulle vi stå oförberedda när ökningen kommer vilket skulle innebära att vi då blir
tvungna att gå med underskott eller göra nedskärningar. En av de intervjuade säger "Om man går med vinst har man inte skött verksamheten som man ska." Det skulle jag vilja kommentera så här:
Om man redan från början budgeterar och planerar att gå med vinst i kommunal verksamhet så har
han rätt i att man inte sköter verksamheten som man ska, men om saker inträffar som gör att
förväntade utgifter skjutits på framtiden är det rent utav tjänstefel att göra av med pengarna på
annan verksamhet.

Att som en annan av de intervjuade säger "Man borde leva upp till att äldre får en god, inte bara
skälig levnadsnivå" kan jag verkligen sympatisera med, men det är ju faktiskt inte vad som står i socialtjänstlagen, så det låter onekligen lite märkligt att kräva att vi ska "leva upp till" ett krav som (åtminstone ännu) inte finns.

Att vi slutat förskriva vissa hjälpmedel beror på ett förändrat arbetssätt inom Rehabenheten som går
ut på att aktivt hjälpa omsorgstagare att nå ökad rörlighet och självständighet genom att
sjukgymnaster och arbetsterapeuter kan vara ute hos omsorgstagarna och jobba tillsammans med
hemtjänstpersonalen istället för att bara förskriva och leverera hjälpmedel.
Detta har inte varit en besparing och det vet pensionärsföreningarna om.
Samtliga fem pensionärsföreningar i artikeln är representerade i det kommunala pensionärsrådet
kallat KPR. dessutom är tre av de fyra som medverkar i artikeln sina respektive föreningars
representanter i KPR. På detta råds träffar har vi vid flera tillfällen berättat om anledningen till att vi
slutat förskriva dessa hjälpmedel. Så pensionärsorganisationerna vet alltså om hur det ligger till men
väljer att fortsätta sprida en felaktig bild. Detta är givetvis väldigt tråkigt och förbättrar inte vårt
samarbetsklimat.

Ulf Hedin (M) ordförande i omsorgsnämnden i Växjö

06 april 2016

Dags att börja om igen med bloggandet!

Ja, jag vet inte vilken gång i ordningen jag börjar om med det här, men jag känner ibland att Facebook och framför allt Twitter gör att vi idag är så snuttifierade att vi bara kan hålla en tanke igång samtidigt och diskussion eller fördjupning ses som jobbigt och något som helst bör undvikas. Jag känner också att bloggandet är ett sätt för mig att få ur mig tankar och idéer som jag inte riktigt får utlopp för i politikens sammanträdesrum eller korridorer. Det är inte heller alltid som Smålandsposten tar in det man skickar till dem och då är bloggen ett bra alternativ.
Här på bloggen kommer jag försöka blanda stort och smått, viktigt och kanske ibland mindre viktigt men förhoppningsvis roligt och eller intressant. Jag skriver som privatperson med egna åsikter och kommentarer men ibland sammanfaller det givetvis med min roll som politiker vilket jag ska försöka vara tydlig med så att inga tveksamheter uppstår. Sedan jag skrev här sist har det givetvis hänt en del, jag har cyklat Vätternrundan 2015 och anmält mig även till 2016. Flyttat till Hovshaga och blivit vald till ordförande i omsorgsnämnden bara för att nämna några saker. "Livet är det som passerar medan du planerar allt annat" :o)
Till skillnad från de flesta mediers hemsidor
vill jag gärna ha kommentarer och diskussion här på bloggen, men personangrepp och liknande undanbedes vänligt men bestämt.

NU KÖR VI!