Först det historiska perspektivet:
Faktum är att traditionen med avslutning i kyrkan är långtifrån så uråldrig som man ibland i debatten vill få det att framstå som. Det hela började faktiskt med att skolorna i Sverige i och med skolpliktens införande i slutet på 1800-talet började växa och skolornas klassrum räckte helt enkelt inte till för att inrymma skolans alla elever. Kyrkan blev framför allt i mindre orter då det logiska valet av lokal, dels för storleken på lokalen men även eftersom man ändå sjöng sommarpsalmer mm.
Nästa vinkling är frågan om vem som blir kränkt av att tillbringa en stund i en kyrka? De allra flesta i vårt land som tillhör andra religioner har egentligen aldrig haft något större problem med att vistas i en kristen lokal. Det är först på senare tid som framför allt svenska integrationsivrare i missriktad kritik mot allt som de tror försvårar integration som på olika sätt försökt stoppa skolavslutningar i kyrkan. Extremt fundamentalistiska muslimer är också motståndare till skolavslutning i kyrkan, men är det dessa intoleranta människor vi ska anpassa oss efter?
Som ateist har jag inte något problem med att vistas i en kyrka då det för mig endast är en lokal bland andra.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det är en tradition, men inte särskilt gammal och att de som vissa menar borde känna sig kränkta i de flesta fall inte gör det. Detta gör ju frågan till lite av en storm i ett vattenglas.
Min åsikt då till slut är att alla skolor själva borde få avgöra var och hur de vill genomföra sin avslutning. Hade jag haft egna barn hade jag trots allt velat att de skulle få gå i en skola lär ut traditioner men inte på ett blint och slutet sätt, utan öppet och resonerande.
Traditioner är och får aldrig bli ristade i sten, de ska utvecklas i takt med människorna!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar