Samarbete eller inte samarbete

Följande har jag idag skickat in till Smålandspostens debattredaktion:

Vad vill egentligen Moderaterna? Vill man samarbeta med Sverigedemokraterna eller vill man det inte? Av debatten som uppstått i media efter Anna Kinberg Batras utspel om att snarast lägga fram en gemensam Alliansbudget att döma så finns det de som förstått, de som inte förstått och de som mer eller mindre medvetet missförstått vad hon egentligen föreslagit. Därför ska jag försöka mig på att förklara det, samtidigt som jag vill ge min egen syn på saken.

Om Alliansen skulle lägga en gemensam budget så vet vi sedan tidigare att Sverigedemokraterna har deklarerat att de då skulle rösta på den, det skulle i så fall innebära att den gick igenom eftersom regeringen inte ens med stöd av Vänsterpartiet har majoritet i riksdagen. Skulle Alliansens budget vinna kommer troligtvis regeringen inte sitta kvar (de vill nog inte regera med en alliansbudget under valåret 2018). Det skulle i så fall innebära att frågan om att bilda regering skulle gå till alliansen. Alliansen har ju inte heller någon majoritet i riksdagen och frågan är då om man i det läget skulle förlita sig på stöd från Sverigedemokraterna, antingen passivt i form av att de bara förväntas rösta med alliansen utan att några förhandlingar förts eller aktivt, där SD också haft inflytande i någon form på antingen regerings sammansättning eller på dess politik. Passivt stöd från SD har ju Stefan Löfven och Socialdemokraterna redan använt sig av för att fälla den förra Alliansregeringen, t ex i frågan om ett sjätte jobbskatteavdrag och borde därför, åtminstone för sossarna, inte vara särskilt kontroversiellt.

För mig är det helt självklart att varken Stefan Löfven eller Jimmie Åkesson ska avgöra om Allianspartierna ska lägga en gemensam budget! Ska det faktum att en gemensam alliansbudget har stöd av en majoritet i riksdagen göra att man avstår? Att situationen i det politiska Sverige är lätt absurd insåg de flesta redan dagen efter valet 2014, men genom en överenskommelse i december avvärjdes ”risken” för ett nyval genom att Alliansen gick med på att de inte skulle lägga några gemensamma budgetar. På så vis såg man till att Sverigedemokraterna förlorade sin vågmästarroll, men samtidigt avhändade sig också Alliansen möjligheten att driva en gemensam sammanhängande politik och även möjligheten att stoppa de frågor som regeringen bakat in i sina budgetar eftersom de med ”automatik” går igenom.
I vår svenska parlamentariska demokrati är det väljarna som vart fjärde år väljer hur den politiska kartan ska se ut den kommande perioden.

Anna Kinberg Batra är tydlig med att det inte är aktuellt att förhandla med Sverigedemokraterna för att få till en ny regering. Jag tycker personligen att Moderaterna kunde avstå från att samtala med dem helt och hållet. Däremot borde såväl Moderaterna som övriga partier sluta upp med att vända ryggen till och istället ta debatten med SD och ställa dem mot väggen. I Växjö kommun t ex kan SDs egna yrkanden nästan räknas på ena handens fingrar och de har aldrig lagt ett eget budgetförslag, vet deras väljare om hur deras röster förvaltas? Att inte försöka få till en Alliansbudget eller en Alliansregering bara för att en sådan i så fall skulle behöva passivt stöd från SD handlar ju inte om SD utan om att man lämnar ifrån sig inflytande och motarbetar sin egen politik.

Ulf Hedin Moderat kommunpolitiker i Växjö

Vad gör vi med de tillfälliga platserna i omsorgen framöver?

I omsorgen har vi något vi kallar tillfälliga platser. Det är t ex platser där den som är äldre och varit inlagd på lasarettet kan få bo under tiden man tillfrisknar så pass att man kan flytta hem igen eller platser för sk växelvård, där man kan bo varannan vecka eller två veckor i stöten och på det viset avlasta anhörigvårdare mm. För dessa platser behövs en annan kompetens än för våra övriga särskilt boendeplatser, därför har vi till och från diskuterat möjligheten att samla dessa på ett ställe.

I ett tidigare skede har det diskuterats huruvida vi skulle kunna samla dessa på Hovslund som ändå ska byggas om eller byggas nytt. Under 2016 har vi i omsorgsnämnden också tagit beslut om att två av de särskilda boenden som hittills varit utlagda på entreprenad (Sörgården i Rottne och Evelid i Växjö) ska tas över i kommunal regi.

Evelids särskilda boende

Detta har, tillsammans med att det är minst två nya privat drivna särskilda boenden på gång i Växjö, gett förändrade förutsättningar för framtiden. På en fråga från en av ledamöterna i arbetsutskottet om hur det skulle se ut om alla tillfälliga platser samlades på Evelid, så redovisades ett Excel-dokument där man ställt upp siffrorna för hur det skulle se ut. En av ledamöterna bad i samband med redovisningen förvaltningen att få denna bild utskickad till alla ledamöterna i arbetsutskottet, vilket också gjordes med en tydlig skrivning om att bilden var ett "internt, ej offentligt arbetsmaterial". Bilden har därefter på något vis bl a kommit till en reporter på Smålandsposten.
Då uppkommer givetvis frågan om vad detta betyder?
Det betyder att vi har ställt en fråga till förvaltningen om hur fördelningen av platser skulle se ut om man samlar alla tillfälliga platser på Evelid kopplat till önskemålet ovan om att hitta en plats att samla alla tillfälliga platser på. Det finns alltså inget annat underlag över huvud taget, inget förslag, ingen inriktning som säger att vi ska genomföra detta. Vi vet i dagsläget egentligen inte ens om det är möjligt eller ens önskvärt att göra det. Vi har således inte sett någon anledning att informera om något som vi inte ens har en aning om det går att genomföra. Vi ska nu ge förvaltningen i uppdrag att utreda om det för det första är önskvärt och i så fall möjligt att samla alla våra tillfälliga platser på ett ställe. Om svaret är ja, var någonstans är det möjligt att göra detta och vilka alternativa lösningar finns. Sedan finns det naturligtvis ett flertal andra frågeställningar som tillkommer, men jag tycker att det är först när vi vet detta som vi kan börja gå ut och informera om hur planerna ser ut. Att göra det i dagsläget vore bara att röra upp människors känslor, kanske i onödan och skapa onödig oro hos omsorgstagarna.

Något säger mig att det jag skrivit här inte riktigt stämmer överens med den ni kan läsa i morgondagens Smålandsposten men jag kan ju ha fel.

LOU blir LOV

Följande har idag lämnats till media om vårt beslut i omsorgsnämnden i eftermiddag.

LOU blir LOV
I omsorgsnämnden prioriterar vi trygghet, valfrihet och mångfald för våra omsorgstagare. Vi i Blågröna Växjö anser att det är viktigt att alla särskilda boenden har samma förutsättningar och villkor oavsett om de är kommunala eller privata. Vi vill även att man på ålderns höst ska ha valfriheten att välja var man vill bo och av vem man vill ha sin omsorg från.

Därför har vi redan tidigare tagit beslut om LOV (Lagen om valfrihet) för särskilt boende för äldre. Det innebär att den som vill starta ett särskilt boende enligt LOV, ansöker hos kommunen om ett
tillstånd för detta (utöver alla andra tillstånd som alltid måste finnas). Där har kommunen ställer kvalitetskrav som verksamheten måste uppfylla och som kommunen sedan följer upp. I Växjö
har vi sedan tidigare också fyra särskilda boenden där driften är upphandlad enligt LOU
(Lagen om offentlig upphandling). Det innebär att kommunen ägt fastigheten men upphandlat verksamhetsdriften av omsorgen från privata företag.

I samband med det tidigare beslutet att införa LOV så beslutades även att de fyra LOU-upphandlade boendena skulle omvandlas till LOV. Omsorgsförvaltningen har därefter tillsammans med kommunjuristen utrett hur detta skulle kunna gå till och vilka effekter det skulle kunna leda till. Utredningen visar på två olika sätt att genomföra omvandlingen på. Det första alternativet innebär att kommunen säljer boendet och låter den som köper bedriva omsorgen. Alternativt så fortsätter kommunen att äga boendet och hyr ut det till den som vill bedriva omsorgen.

Det finns fördelar och nackdelar med båda alternativen men omsorgsnämnden gör bedömningen att det är långsiktigt bättre att sälja än att hyra ut, för både kommunen och den som vill driva verksamheten men framförallt för omsorgstagarna då ägandet skapar bättre ekonomiska förutsättningar att driva boendet. Idag har därför omsorgsnämnden beslutat sälja boendena Åbovägen och Norrelid och ta tillbaka Sörgården till kommunal drift. Att vi inte väljer att sälja även detta boende beror på att vi från kommunens sida vill utreda möjligheterna att tillskapa senior och
eller trygghetslägenheter (lägenheter speciellt anpassade för äldre) i nära anslutning till det särskilda boendet Sörgården i Rottne. Det fjärde boendet Evelid väljer vi att avvakta med, då vi känner att vi behöver gå igenom förutsättningarna där ytterligare. Avtalstiden där är också något längre.
För mer information och kontakt
Ulf Hedin (M), ordförande i Omsorgsnämnden
Tfn: 0733-687050, E-post: ulf.hedin@vaxjo.se


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Växjö,Sverige

Snabbutbildade poliser

Följande debattartikel har jag idag lämnat in till Smålandsposten. Hoppas på en öppen diskussion och feedback.

Polis, ett yrke även för den som inte är teoretiker?

Det talas mycket om de kommande klyftorna mellan människor i vårt framtida samhälle, och vi är väl redan där i större omfattning än vi någonsin varit förut. Det finns inga genvägar till en lösning utan det är endast studier och arbete som kan lösa problemet. Vi har redan börjat tala om att öppna upp för andra vägar in till yrken inom vården och skolan, men det finns andra områden där vi borde kunna lägga studierna i nivåer, med möjlighet att arbeta med enklare göromål och mindre ansvarsområden efter kortare studier, och där man sedan kan bygga på efterhand. Ett av dessa områden är polisen. Den svenska polisen är i kris! Detta är i grunden inte polisernas fel utan politikens. Sverige har under lång tid haft lägre polistäthet än övriga EU och de ständiga omorganisationerna, dåligt betalt mm har gjort att många poliser lämnat för andra yrken. Ökat intag på polisutbildningen löser inte problemet på kort sikt och planeringen av platser på utbildningen kopplat till tjänster som färdig polis har ju aldrig fungerat särskilt bra. De som gått igenom polisutbildningen är mycket välutbildade och kan jobba med alla olika typer av polisarbete redan från början.


Tänk om man som komplement till den ordinarie polisutbildningen hade en kortare utbildning där man bara blev polis inom ett väl avgränsat område. En ettårig utbildning till en enklare form av patrullerande ordningspolis t ex. Därefter skulle personen ifråga efter att ha arbetat X antal år kunna utbilda sig vidare inom yrket och på så sätt i nivåer bygga upp erfarenhet och språk. Det skulle förenkla polisens möjligheter att öka personalen på kortare sikt och inte minst öppna upp polisyrket för fler.
Detta förslag löser givetvis inte alla problem som polisen står inför men det kan förhoppningsvis vara ett steg på vägen. Hoppas att någon politikerkollega på riksnivå gillar förslaget och motionerar i riksdagen i frågan, i annat fall kommer jag skriva en motion om det till nästa stämma i Moderaterna. Det finns säkert ännu fler yrken där vi kan lägga upp studier på samma sätt. Har du idéer hör gärna av dig till mig.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Vasavägen,Växjö,Sverige

Eget ansvar gäller även äldre

Genom livet lär vi oss att ta ansvar för oss själv, våra handlingar och vår hälsa. Det börjar redan när man är liten,  när man lär sig städa sitt rum mm. Successivt ökar ansvaret tills dess man är vuxen och fullt ansvarig. Detta tror jag att de allra flesta håller med om och tycker är riktigt. Men det finns inom politiken de som tycker att för den som fyllt 65 år så ska allt mer ansvar istället tas av stat/kommun. Det kan handla om garanterad plats på särskilt boende,  "fria" hemtjänsttimmar,  billigare (eller gratis) bussresor, gratis halkskydd mm mm. Här är det verkligen bara fantasin som sätter gränserna. Man tycker alltså att skattebetalarna ska ta ansvaret/betala för de äldre. Självfallet kommer de här förslagen ifrån en välvilja mot de äldre i vårt samhälle, men fundera lite på vilken bild vi vill ha av åldrandet. Är det verkligen så att den som fyllt 65 inte längre kan ta ansvar för sig själv fullt ut längre? Kan man inte längre köpa egna halkskydd om man anser att man behöver såna när man är 65? Är man vid 75 automatiskt mindre byxad att ta ansvar för sitt boende? Visst, det finns ett antal personer i de här åldrarna som behöver samhällets stöd på ett eller annat sätt och självfallet ska de ha rätt till det. Det jag framförallt vänder mig emot är ihopklumpandet av alla bara för att man blivit äldre och utifrån det faktiskt struntar i det faktiska behovet och därför vill ge bort skattemedel till fullt kapabla människor som säkerligen gör bättre nytta inom omsorgen av dem som faktiskt behöver den. Jag vill till och med gå så långt så att jag anser det kommunekonomiskt fullständigt oansvarigt att föreslå den här typen av åtgärder.
Allt fler blir äldre och allt fler av de äldre är pigga och friska,  att då ta ifrån dem ansvaret för sina egna liv och istället lägga ansvaret på kommunpolitiker och skicka räkningen till skattebetalarna tycker jag är ovärdigt ett modernt samhälle.