Flyktingpolitiken bör utgå från principer och inte dagsnoteringar i debatten!

Ligger man för länge med örat mot rälsen blir man huvudlös!



Jag ska börja med att säga att jag i grunden gillar Tobias Billström och hans insatser hittills som Migrationsminister, men liksom MUFs förbundsordförande Erik Bengtsboe delar jag inte hans syn att minska flyktingmottagandet. Det står heller ingenting i den nya moderata arbetsgruppens direktiv om att volymen ska minska.
Ibland går kanske partiets "lyssnande" på medborgarna lite för långt, detta verkar vara ett sånt fall. Om man istället för att lyssna på en tyvärr ökande grupp av flyktingkritiska röster i debatten utgår ifrån rimliga principer om alla människors rätt att få leva i fred och frihet så kommer man till en annan slutsats än att ta emot färre flyktingar.


På det internationella planet intensifierar man då arbetet med att få andra länder att också ta sitt ansvar och nationellt ser man till att förändra de regler och skatter som låser in de som redan har jobb och låser ute de som inte har samt ser till att fler kommuner är med och delar på ansvaret för mottagandet än idag. Det finns otroligt mycket att göra innan en minskning av mottagande ens behöver diskuteras. Men visst, det är kanske lite obekvämt att förändra arbetsmarknaden även om det framöver i den globala konkurrensen kommer att bli helt nödvändigt. Vi kan och bör alltså angripa problemen utan att fingra på vare sig asylrätten eller antalet flyktingar! Som jag skrev i ett gästinlägg på migro.se i förra veckan så är det inte genom att låta som Sverigedemokraterna som vi vinner väljarnas förtroende, utan genom att faktiskt ta oss an och lösa de verkliga problemen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Norra Esplanaden,Växjö,Sverige

Därför är jag inte feminist!

"Feminism är en samling rörelser som syftar till att definiera, upprätta, och försvara kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter" -Wikipedia
Läste igår att en ledande företrädare för Moderata ungdomsförbundet tycker att fler Moderater ska kalla sig feminister. Vill bara kort förklara varför jag inte kallar mig feminist, och aldrig kommer att göra det.


För mig handlar feminism om att ta ställning för kvinnors rättigheter per se, och jag gör själv ingen åtskillnad på människor utifrån vad de har i byxorna utan för vad de har i huvudet. Med samma retorik och metodik som används av feminister skulle man lika gärna kunna kalla sig maskulinist och verka för att män ska ha samma rättigheter som kvinnor. Jag föredrar då att ställa mig neutral i själva könsfrågan och tycker att alla människor ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Jag värjer mig också av samma anledning emot att se jämställdhet handlar om att fördela t ex styrelseuppdrag mellan män och kvinnor. För mig kan en styrelse med 100% kvinnor vara jämställd om bara alla människor oavsett kön har haft samma förutsättningar att kunna bli valda till uppdragen.
Betyder då detta att jag tycker att allt är bra som det är? Nej! Det finns många, både män och kvinnor som inte förstått vitsen med att alla ska ha samma förutsättningar. De som mäter jämställdheten i utfall är också ett problem, då det sätter fokus på fel ände av problemet.


Kvinnor har historiskt varit diskriminerade och feminism/kvinnokamp har kanske varit nödvändig för att ta oss dit vi kommit idag, men personligen ser jag inte att ställandet av män mot kvinnor gagnar framtiden och därför är jag inte feminist.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

Kung av sand

Det svenska kungahuset lever på lånad tid! Alla vet att monarkin (den ärftliga versionen) bygger på principer som ingen egentligen längre vill stå för och än mindre försvara.

Särskilt märkliga är några av de regler som omger den svenska monarkin. Regenten omfattas t ex inte av vår grundlagsstadgade religionsfrihet utan måste vara anhängare av en protestantism så uråldrig att inte ens den värsta kvinnoprästmotståndaren idag skulle förespråka den.
Det vanligaste argumentet från rojalister idag är "Det blir inte billigare med en president!". Det är förmodligen sant, men det handlar alltså om praktikaliteter och inte om principer?!

Personligen är jag beredd att låta ett presidentämbete kosta mer än monarkin, av den enkla anledningen att jag står för mina principer (vilka bl a inbegriper att man inte kan födas till ett ämbete). Det finns mycket annat som staten gör som vi kan dra ner på eller lägga ner istället om nu ekonomin är problemet. Fler och fler människor inser det nuvarande systemets fel och brister och den främsta anledningen till detta är ju kungen själv, som inte ens har vett att stå still när han trampat i klaveret.

Mot argumentet att kungahuset är bra reklam för Sverige kan jag bara säga att Kungen (pga hans ändlösa klavertramp) är på väg att bli en belastning för Sverige. Och låt oss en gång för alla begrava argumentet att monarki skulle vara en bättre garanti för demokrati, eller minska risken för diktatur. Varken monarki eller republik är i sig tillräckligt för att garantera demokrati!


Sanden i kungahusets timglas rinner måhända långsamt, men den rinner.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

Sådan är politiken

Jag är ingen känslig person, men jag tycker alltid att det är jobbigt att läsa kommentarer, framför allt när det kommer från "vanliga människor"om att "politiker skor sig", "politiker fuskar" eller "politiker är idioter" mm. Visst finns det idioter inom politiken, precis som i folket i övrigt men jag gillar inte att det är så OK att säga vad som helst om någon bara för att hon/han råkar vara politiker.


En klok regel man kan använda är "Skriv aldrig något om en person som du inte kan säga direkt till henne/honom!"

Själv försöker jag alltid göra mitt bästa, är ödmjuk inför mina uppdrag och försöker alltid att vara varsam och sparsam med skattebetalarnas pengar. Privat har jag aldrig gjort, gör inte och kommer inte att göra några tveksamma avdrag i deklarationen. Åtminstone inte så länge jag är politiker. Jag tar inte heller ut arvoden för alla möten och träffar jag är på i egenskap av politiker då jag tycker det känns lite girigt. Jag skulle aldrig ta emot gåvor av någon som förväntar sig något av mig som politiker i gengäld och har hittills i alla fall inte ens blivit erbjuden någon.

När det gäller politikerlöner och pensionsfrågan så är det ju faktiskt så att det är väldigt annorlunda att vara politiker än att ha ett "vanligt" jobb. Vilken annan yrkesgrupp riskerar att bli av med jobbet vart fjärde år? Hur många andra sätter sin egen person och sitt privata liv "i pant" för sitt jobb? En politiker är dessutom i princip alltid i tjänst. För detta tjänar ett kommunalråd c:a 40 000:-/månad. Om man tycker att det är för mycket så kanske man ska ställa sig frågan om man tror att det skulle bli bättre med någon som accepterar mindre betalt?



när det gäller pensionerna ska man självfallet inte kunna pensionera sig efter 12 år i riksdagen eller som kommunpolitiker på heltid, men någon typ av omställningsförsäkring måste rimligen finnas. Arbetsmarknaden för avdankade politiker är nog annars ganska begränsad:o)
Men självklart ska arbetslinjen gälla även för före detta politiker!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

Mellan ytterligheter och futtigheter

"Jag är inte rasist, men..." Så började mannen som kom fram till mig när vi moderater kampanjade på stan härom veckan.

Tyvärr är jag alldeles för väluppfostrad, men jag hade velat säga till honom att -Jo, det är precis det du är men du vill inte att det ska synas!
Är det så att Sverigedemokraternas framgångar återigen gjort det möjligt för den här "vardagsrasismen" att visa sig eller är den anledningen till deras framgång?
Samtidigt pågår debatten om huruvida skolavslutningar ska kunna firas i kyrkan, pepparkaksgubbar ska få vara med i Luciatågen och Disneys helt egna beslut att ta bort delar ur en gammal film om tomten och hans verkstad och en säkert alldeles överförtjust Jimmie Åkesson står och tar emot nya väljare med öppna armar.

Ingen gillar den som komplicerar tillvaron och därför lyfter inte nivån på debatten heller. För vem vill vara den som förklarar att problemen med integrationen inte handlar om pepparkaksgubbar eller ens skolavslutningar och är mycket mer svårlöst än slopandet eller bevarandet av den ena eller andra "traditionen". Hur förklarar man så att folk förstår på riktigt att invandringen inte hotar vårt välstånd, utan är en förutsättning för det? Hur får man människor att vända ilskan över de små förändringarna i tillvaron till att se de verkliga problemen?

Frågorna är många och svåra och jag kan inte säga att jag har svar på alla. Det enda jag vet är att vi inte får abdikera i debatten och låta Sverigedemokraterna & Co formulera problemen. Kvantiteten i invandringsfrågan är inte, har aldrig varit och kommer aldrig bli avgörande för hur vi lyckas med integrationen i Sverige!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige