Europa har en framtid

Framtiden för EU och Europa ligger inte i Bryssel, inte i parlamentet eller kommissionen heller. Framtiden finns i utbytet mellan regioner och städer där samarbetet blir närmare och resultaten tydligare. När Europas stats- och regeringschefer nästan tävlar i nationalism, protektionism och dåligt samarbete över gränserna så frodas ändå kontakterna mellan företrädare för regioner och städer runt om i Europa av den enkla anledningen att de ser de direkta fördelarna med att samarbeta och nackdelarna om man inte gör det. Detta gäller inte enbart de inre gränserna i EU, utan även de yttre.

Det som fick mig att börja skriva det här blogginlägget var ett middagssamtal i Riga för några dagar sedan. Jag har nämligen fått förmånen att representera Växjö i "Baltic Executive Programme", en utbildning/konferens kring hur regionerna och städerna kring Östersjön kan bli bättre på att samarbeta i allmänhet och genom att hitta rätt program och projekt inom EU att söka medel ifrån. BEP är uppdelad på tre tillfällen och dagarna i Riga var det andra tillfället. Jag kommer återkomma med en fylligare genomgång av programmet efter den tredje och sista träffen i Tallinn i juni. Tillbaka till middagskonversationen. Jag satt bredvid en man från Narva i Estland (Narva är väl mest känt i Sverige för slaget som stod utanför staden år 1700 där Karl XII besegrade den ryske tsaren Peter I men staden har en väldigt spännande och brokig historia både före och efter slaget. Idag är majoriteten av befolkningen i staden av ryskt ursprung) Vi började prata om det här med gränser och hur det påverkar dem som bor på båda sidorna av gränser. Fram tills när Ryssland invaderade Krim och östra Ukraina så fungerade handeln över gränsen väldigt bra och de rysktalande esterna kunde dra nytta av att de kunde vara länken in på den europeiska marknaden för ryska produkter. När nu gränsen är mer eller mindre stängd så blir människorna på båda sidorna av gränsen lidande. Jag kom i samtalet att tänka på hur situationen var en gång i tiden när gränsen mellan Danmark och Sverige gick strax söder om Växjö och om historierna om bönder som samarbetade över gränsen trots att länderna egentligen var i krig med varandra. Man varnade tom varandra när det egna landets arméer var på väg mot gränsen.
Med denna historiska gränsöverskridande historia kopplad till dagsläget och medlemsstaternas oförmåga att samarbeta så blir jag mer och mer övertygad om att framtiden för Europa ligger i Växjö, Narva, Naestved, Gdansk, Kaunas, Liepaja och Åbo och liknande städer som samarbetar runt om i Europa.