Den som inte är beredd att utkämpa ett politiskt tvåfrontskrig utkämpar helt enkelt fel krig.

Den som inte är beredd att utkämpa ett politiskt tvåfrontskrig utkämpar helt enkelt fel krig. Det är min sammanfattning av vad historikern Niall Ferguson säger i sin kommentar till att Tucker Carlson promotar en amatörhistoriker, Darryl Cooper som ohöljt bl a använder nazisternas argument (alltså de riktiga 1930-talsnazisterna) för att hävda att Winston Churchill var den störste boven i andra världskriget. Jag har aldrig gillat Carlson och det här är, tillsammans med hans Putinintervju, riktiga lågvattenmärken. Tyvärr har ju karlen enorma mängder följare som troligen sväljer det mesta med hull och hår. Ibland saknar man ideologiskt välutbildade ledare med stort pragmatiskt synsätt som kan både se och uttrycka att både nazism och kommunism är vidriga ideologier men vi behöver dessvärre den ena för att kunna slå ut den andra. Typ Churchill alltså😉

Den som tror att extremhögern har rätt politik bara för att de har kritiserat t ex invandringen längst är långt ute på det sluttande planet. Man bör alltid ställa sig frågan om varför någon tycker det de tycker och vad det egentligen betyder innan man ens överväger att rösta på dem. 

Efter JD Vances tal i München så står det allt mer klart att Europa saknar rakryggade ledare som vågar säga även det som kan kännas lite obekvämt. Någon som rakt ut kan säga att Ja, Europa (läs EU el Natos europeiska medlemmar) har åkt snålskjuts på USAs avskräckande militära kapacitet. Få stater har levt upp till det gemensamt beslutade 2%-målet för försvarsanslag medan USA under lång tid satsat mycket mer. Man kanske skulle kunna hävda att detta inte varit en målsättning från Europeisk sida men det vore väl bara ännu värre, dvs att vi helt enkelt inte brytt oss om vårt egna försvar öht? Och sanningen är väl dessvärre att Europa, trots två “världskrig” på kontinenten egentligen inte lärt sig mer än att hålla hyfsat sams inbördes (EU) men så fort det berört andra (läs balkankonflikterna) så har Nato och ffa USA fått kliva in och klara skivan.

Jag har sagt det i nästan alla sammanhang där det diskuterats amerikansk politik eller val och där likheter och skillnader mellan USA och Europa tas upp att min bild är att genomsnittsamerikanen är mer olik genomsnittseuropen än vad någon av dem själva skulle tillstå. Europeer har svårt att förstå amerikansk “frihet” där staten är begränsad och äganderätten är stark (särskilt kopplat till rätten att bära/köpa vapen) och amerkanen har svårt att förstå de europeiska skyddsnäten i form av offentlig sjukvård och diverse bidragssystem. Ofta tar sig dessa “oförståenden” uttryck som att “de förstår inte - därför är de dumma” istället för att verkligen försöka åtminstone ta reda på varför vi är olika och om inte annat kanske vi kan hitta andra områden där vi är mer lika varandra. Svensk (även stora delar av övriga europas) medias bevakning av de senaste kanske tio presidentvalen i USA har verkligen visat oförståendet och nästan höjt det över allt annat och gjort det till en grundförutsättning för att kunna kommentera amerikansk politik öht. Bilden man förmedlat är att alla kloka amerikanska väljare röstar på demokraterna och idioterna röstar på Trump. Jag kan inte säga med säkerhet att demokraterna lyssnat särskilt noga på sina europeiska “fans” men nog känns det som att de de senaste valen haft lite väl höga tankar om sig själva. Borta är devisen “When they go low, we go high” och istället har Trumphatet fyllt sociala medier. För att förtydliga så är jag ingen Trumpsupporter! Men att han lyckades vinna valet igen tyder på att antingen har han haft rätt eller så har demokraterna (Biden och Harris ffa) haft fel. Det kan givetvis (och troligtvis) vara lite av båda. 

Det amerikanska ointresset syns kanske som allra tydligast när man agerat världspolis och slagit ner förtryckarregimer som Talibanerna i Afghanistan och Saddam Hussein i Irak och sedan har fått oerhört svårt att behålla den fred man skapat och då tillslut packar ihop och åker hem utan att någon ställer frågan vad gjorde vi för fel?. USA blev utmanat av Bin Laden & co iochmed elfte september attentaten vilket nog sköt upp den utvecklingen som vi nu ser med c:a tio år.

Könsidentitetspolitik

Då jag förstått att de artiklar (som nu mystiskt nog inte ligger kvar)och insändare i svensk normal media som jag baserat det här inlägget på inte riktigt stämmer överens med verkligheten så tog jag mig en titt på hur förslaget som till slut läggs fram till riksdagen så kan jag konstatera att det inte föreslår någon ändrad åldersgräns för kirurgiska ingrepp (dvs för att byta fysiskt kön). Däremot föreslås att omyndiga personer från 16 års ålder att med föräldrarnas medgivande lättare ska få byta juridiskt kön. Det föreslås också att tvånget på en diagnos som visar att man lider av könsdysfori ska tas bort för alla som vill byta juridiskt kön. Så även om det inte var fullt så illa som jag (och troligen många med mig) läst sig till så är det ändå inte bra. I den första delen är det bara att instämma i vad Statsminister Ulf Kristersson uttryckte när förslaget presenterades, nämnligen att det hade varit bättre med en ren 18-årsgräns. Förslaget är inte bra och saknar både helhetsgrepp och konsekvensbeskrivningar för att inte situationer likt nedanstående ska kunna hända.

Förslaget om ett borttagande av kravet på en könsdysforidiagnos för att få byta juridiskt kön lägger då istället fokus på vilket kön man istället upplever sig ha. Vilka konsekvenser ett sånt beslut kan få kan lätt kontrolleras genom att läsa om fallet “Lia Thomas”, en nu 25-årig simmare som för några år sedan bytte juridiskt kön från man till kvinna och slog ett flertal damrekord på amerikansk universitetsnivå. Därefter tvingades det internationella simförbundet efter enorma påtryckningar besluta att för att få tävla som kvinna måste man ha genomgått könskorrigering innan tolv års ålder.

Här är jag möjligen inte lika tvärsäker, men nog känns lagförslaget en aning ogenomtänkt även i denna punkt. Och var finns alla kvinnoorganisationer? Det här borde väl intressera dem om några.

Jag hoppas då iallafall att de flesta av våra moderata riksdagsledamöter har insikten, modet och viljan att rösta nej till det här förslaget även om det går emot partilinjen. Samtidigt hoppas jag att partiledningen låter partipiskan ligga och låter ledamöterna rösta efter egen övertygelse.

Pest eller Kolera?

Det amerikanska presidentvalet närmar sig med stormsteg. Den första och kanske viktigaste frågan är om idioten ska tillåtas att ställa upp över huvud taget? Om inte något av alla åtalen emot honom ordnar det så borde rimliga företrädare för det republikanska partiet se till att han inte får bli deras kandidat. Det finns en mycket lämpligare kandidat kvar i racet, Nikki Haley som är allt som Trump inte är, dvs en rimlig och normal människa.

Om Trump får ställa upp är risken överhängande att han vinner över den halvt demente stackaren Joe Biden (som jag tror nästan tvingas att ställa upp igen eftersom det i annat fall blir den demokratiska vänsterfalangen som tar över rodret i partiet med Kamala Harris i spetsen). Biden ses (nog med rätta) som den ende demokrat som faktiskt har en chans mot Trump.

Men det troliga scenariot är alltså att amerikanerna får välja mellan en idiotisk och en lätt dement president. Självfallet skiljer sig även deras politiska agendor åt, men oavsett vem av dem som vinner så är det amerikanska folket förlorarna. Det finns en stor risk att företrädare för både välvilligt och fientligt inställda länder ser på detta val som lyteskomiskt. Det blir svårare att ta USA på allvar med en president som inte är 100% tillförlitlig. Trump skulle aldrig kunna göra USA till en diktatur som vissa tyckare säger och skriver, men det finns mycket annat han kan ställa till med. När det gäller Biden så anar jag istället en tveksamhet för om han ska orka fyra år till och om han inte gör det, vad får vi istället?

Som outsider och icke amerikan är det givetvis lätt/lättare att se presidentvalet från ett utifrånperspektiv, men även infödda amerikanska väljare måste vakna upp och inse att det här är på väg åt fel håll.

Själv har jag alltid varit mer anhängare av republikanerna än av demokraterna, men då med ledare som t ex Ronald Reagan i åtanke. Demokraterna under ffa Obama har svängt vänster och är inte heller något bra alternativ (även om Biden är långt bättre än Harris). Så hade jag varit väljare i USA så hade jag hoppats på att Nikki Haley blir republikanernas kandidat annars hade jag nog låtit bli att rösta alternativt röstat på Biden för att slippa Trump. Pest eller Kolera?