Sveriges nationaldag

Detta är en insändare som jag precis skickat till Smålandsposten.

Idag är det Sveriges nationaldag! En för vårt uråldriga land extremt ny företeelse. För några år sedan så hade nog de flesta hellre sett midsommarafton som nationaldag då vi inte haft någon tradition av firande den 6:e juni. Men sedan några år tillbaka är dagen en helgdag och allt fler firar dagen.


I Växjö som på många andra ställen i landet firas t ex alla de som under det gångna året blivit svenska medborgare. En fin ceremoni där alla får varsin svensk bordsflagga att ta med sig hem.


Efter förra årets firande kom en man fram till mig och sa att han hade varit med på ceremonin ett par år tidigare och berättade att han hade ett inramat foto på väggen hemma av när jag överlämnade bordsflaggan till honom. Jag förstod att detta var något han var väldigt stolt över. Så ställde han en fråga till mig som jag hade väldigt svårt att ge ett bra svar på. Frågan var: "När blir jag svensk?". En så rak och enkel fråga, men så väldigt svårt att svara på. Formellt är han ju svensk och han är inte särskilt religiös, klär sig svenskt ( om man nu kan säga så?). Han har ett bra jobb, bil och villa och pratar grammatiskt felfri svenska (fast med viss brytning). Han ville inte byta namn, annars hade han i princip gjort allt han kunde för att bli svensk, han hade tom ätit sill och kräftor, även om han inte tyckte det var jättegott.


Jag kunde alltså enkelt konstatera att det inte berodde på bristande engagemang från hans sida. Då förstod jag var problemet ligger! Det är ju alla vi andra "gammelsvenskar" som inte släpper in honom i vår "svenskhet", för hur mycket han än anpassar sig så sticker hans namn ut och han är "solbränd" året runt och således inte "riktigt" svensk. Han är inte med i "vi-begreppet". Som han själv sa, "för er är jag alltid en invandrare och invandrare är det synd om. Om vi inte kan baka pizza så måste vi leva på bidrag och kör någon av oss Mercedes eller BMW så har vi säkert lurat oss till den. Vi är islamska fundamentalister som inte tål att våra barn går på skolavslutning i kyrkan och blir ledsna av att se pepparkaksgubbar i Luciatåget!"

Jag har funderat länge på hans fråga och hans berättelse och kommit till följande slutsatser: 1. Vi gammelsvenskar måste inse att våra nya grannar är här för att stanna och öppna upp oss själva, för integration är allas ansvar. "Det krävs två för att dansa tango!" 2. Sluta tyck synd om invandrarna, de allra allra flesta (även flyktingar) är starka individer som bara behöver ett fritt land att få bygga sin framtid i. 3. Sluta oja er över skolavslutningar och Luciatåg, det är andra gammelsvenskar som i missriktad välvilja vill ändra på traditionerna, inte invandrarna, och hur ni firar hemma är det ingen som bryr sig om.
4. Fira både nationaldagen och midsommar och varför inte bjuda in din nya granne på sill och nypotatis. Kanske blir du bjuden tillbaka och få vidga dina smaklökars vyer. Och till sist, var stolt över att vara svensk men låt svenskheten omfatta även dina nya grannar!

Ulf Hedin (M) Mångfaldsansvarig Kommunstyrelsen i Växjö kommun

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

Regionfrågan

I dagens Smålandsposten kan man läsa om att Moderaterna i Skåne sagt nej till en utökad sydsvensk region på sin förbundsstämma. Det känns lite märkligt att man för lite drygt ett år sedan skålade i champagne med samma skånska moderata förbundsledning för utökat samarbete med målsättningen en sydsvensk region 2018. Men nu ingår jag ju inte längre i förbundsledningen i Kronoberg, och det kanske har skett överläggningar sedan dess som jag inte vet om med kollegorna i Skåne i denna fråga.


Både av resonemanget i deras proposition och av motståndet i vårt eget län så verkar den regionala identiteten vara avgörande. skåningar och smålänningar skulle inte kunna ingå i samma regionbildning. Det är ett populistiskt sett fullständigt lysande argument. Att skapa en inre samhörighet och på så vis få en gemensam nämnare (och gemensam "fiende") är bästa sättet att legitimera den nuvarande regionindelningen. Men i verkligheten vet vi att medborgarna inte bryr sig särskilt mycket om vem som sköter t ex sjukvården (landsting eller region) så länge som de anser sig få hyfsad valuta för skattepengarna. Det är dock givetvis svårare att kommunicera till väljarna.


En del säger sig inte hitta några riktiga skäl till regionförstoringen, men de har nog inte lyssnat på landstingsledningarna i den tilltänkta utökade regionen. Med ständigt ökad specialisering i vården och därmed ökade kostnader ser man där en utökad region som bättre rustad att möta den framtiden. En större region skulle ju innebära att fler skattebetalare är med och delar på kostnaderna. Man kan givetvis lösa detta på andra sätt, t ex skulle man kunna flytta ansvaret för specialistvården till staten och den lite enklare vården till kommunerna och därefter avveckla landstingen.



Men regionförstoringen handlar samtidigt om att ta över funktioner som idag sköts av staten eller i olika kommunalförbund som infrastrukturfrågor och kollektivtrafik, vilka givetvis också skulle få större resurser i en större region. Men man kan givetvis inte bilda region tillsammans med någon som inte vill.


Därför tror jag att vi nu måste speeda upp arbetet på en egen regionbildning i Kronoberg så att den "skvader" vi har idag med ett indirekt regionparlament som inte valts av medborgarna och det nuvarande landstinget kan ersättas med ett direktvalt regionparlament.


Därefter kan självfallet ev förhandlingar med bl a Skåne fortsätta.
Själv förblir jag en redig smålänning oavsett hur en framtida region ser ut! :o)

Bilderna föreställer: Skånes flagga, Smålands flagga, Smålands lanskapsvapen, Kronobergs länsvapen och Skånes landskapsvapen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

I mitt land finns det plats...

När jag gick på gymnasiet på Teknikum i Växjö så fanns där i princip två utbildningar, en fyraårig och en tvåårig teknisk linje. De som gick den tvååriga (bl a jag), betraktades av rektorn som andra klassens elever som egentligen borde vara någon annanstans än på hans fina skola. Det kunde visa sig på följande sätt: En toalett hade slagits sönder, då kom rektorn till vår klass och jag glömmer aldrig vad han sa, "Jag säger inte att det är ni som gjort det, men det ligger nära till hands att tro det". Han hade alltså "profilerat" oss som gick en i hans ögon sämre utbildning som mer troliga sabotörer än de som gick den lite finare utbildningen.
Vart vill jag då komma med den här historien? Jo, jag vill säga att jag förstår den frustration, rädsla och ilska som de personer känner som mer eller mindre regelbundet utsätts för polisens "slumpvisa" legitimationskontroller utan något annat rimligt skäl än att deras utseende inte är blont hår och blåa ögon.


Självklart ska man kunna ha biljettkontroller i Stockholms tunnelbana och upprätthålla lagar och regler, men att använda detta för att komma åt flyktingar är ett klart steg mot en polisstat som åtminstone inte jag vill se.


"Den som byter lite frihet mot lite säkerhet kommer att förlora båda och förtjäna ingetdera" - Benjamin Franklin


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

När man bryter mönstret

När jag på kvällen onsdagen den 6 mars ställde upp mobiltelefonen på bardisken i köket, satte på låten "Call me maybe" med Carly Rae Jepsen och satte igång att mima och dansa framför kameran med en kartongbit som jag skrivit ner mitt telefonnummer på hade jag inte en tanke på det enorma genomslag detta skulle få i media. Jag gjorde bara en enda tagning och när jag var klar la ja upp det på Youtube. Det var första gången jag använde mitt Youtubekonto till att lägga upp ett eget filmklipp. Jag la upp länkar på Facebook och Twitter och förväntade mig egentligen bara lite kommentarer från vänner där. Jag fick ett par glada kommentarer på facebook och någon som retweetade länken på twitter under kvällen, men inte mycket mer. Morgonen efter så väcks jag nästan av att en tjej från Expressens web-redaktion ringer och vill lägga upp klippet och skriva en kort artikel om det. Självklart ställer jag upp tänkte jag och småskrattande genomförde jag intervjun. En stund senare ringer Nyheter24, Radio Kronoberg och Smålandsposten i snabb takt och ytterligare en stund senare ringer TV4s lokalredaktion och vill göra ett inslag och därefter en telefonintervju med SVT Smålandsnytt. Vid det här laget går jag runt och bara skrattar, jag kan inte hålla nere mungiporna en sekund. När Nyhetsmorgon ringer och vill att jag ska vara med i deras program på fredagmorgonen klockan tjugo över sex, där de inte bara ska visa klippet utan också agera kontaktförmedling så nappar jag utan att tveka eller ens fundera på detta. Har väldigt svårt att somna den kvällen och när de ringer på morgonen är jag precis nyvaken och som vanligt fruktansvärt morgontrött. Emellan inslagen i Nyhetsmorgon hinner jag ta en snabb dusch och cykla ner till Radio Kronoberg för att vara med i deras morgonstudio. En stund senare sitter jag på mitt kontor i kommunhuset och får via telefon med Nyhetsmorgon två st tjejer att välja på (har förstått senare att deras foton visats upp i TV, men jag gick bara på rösten och ett väldigt kort samtal med dem.) och valde Marianne från Falkenberg. Vi ska nu träffas i Stockholm för en middag på restaurang Pontus som TV4 står för. Känns väldigt spännande och märkligt på samma gång:o)
Men mediahypen är inte riktigt slut där. Under dagen ringer redaktionen för programmet Veckans svensk i TV4 upp och undrar om det är OK att visa mitt klipp i programmet. Jag svarar ja och bänkar mig framför TVn på kvällen. Klippet är inte med i programmet och jag känner mig nästan lite lättad efteråt. På lördagen när jag är på ICA och handlar tycker jag att många tittar konstigt på mig och jag börjar undra om jag håller på att bli knäpp, ända tills jag möter mig själv på Kvällspostens löpsedel vid utgången:o) Köper tidningen där denna uppföljningsartikel finns med. Läser också på nätet att Smålandspostens chefredaktör skrivit om klippet. Utöver allt detta så har det kommit hundratals kommentarer på Facebook och Twitter från både kända och okända människor, några som ringt och lagt på, en hel drös sms från tjejer (några intresserade och några som bara hejjar på:o) Har blivit omskriven i bloggar och ett par killar har ringt och sagt att de tycker det var häftigt och modigt. Dessutom har nu över 3500 sett klippet! Några helt galna dagar med enormt mediagenomslag är nu över och imorgon är det måndag igen. Som politiker med ganska stor medievana kan jag inte sluta att tänka så här: "Tänk om man kunde få den här uppmärksamheten när man gör nånting vettigt!" Call me maybe?

P.S Jag skickade en ursäkt till Carly Rae Jepsen via Twitter för att jag använt hennes låt och det är väl inte mer än rätt att jag lägger en länk till originalet här och uppmanar alla att köpa den på itunes eller CD!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjöbågen,Växjö,Sverige

Flyktingpolitiken bör utgå från principer och inte dagsnoteringar i debatten!

Ligger man för länge med örat mot rälsen blir man huvudlös!



Jag ska börja med att säga att jag i grunden gillar Tobias Billström och hans insatser hittills som Migrationsminister, men liksom MUFs förbundsordförande Erik Bengtsboe delar jag inte hans syn att minska flyktingmottagandet. Det står heller ingenting i den nya moderata arbetsgruppens direktiv om att volymen ska minska.
Ibland går kanske partiets "lyssnande" på medborgarna lite för långt, detta verkar vara ett sånt fall. Om man istället för att lyssna på en tyvärr ökande grupp av flyktingkritiska röster i debatten utgår ifrån rimliga principer om alla människors rätt att få leva i fred och frihet så kommer man till en annan slutsats än att ta emot färre flyktingar.


På det internationella planet intensifierar man då arbetet med att få andra länder att också ta sitt ansvar och nationellt ser man till att förändra de regler och skatter som låser in de som redan har jobb och låser ute de som inte har samt ser till att fler kommuner är med och delar på ansvaret för mottagandet än idag. Det finns otroligt mycket att göra innan en minskning av mottagande ens behöver diskuteras. Men visst, det är kanske lite obekvämt att förändra arbetsmarknaden även om det framöver i den globala konkurrensen kommer att bli helt nödvändigt. Vi kan och bör alltså angripa problemen utan att fingra på vare sig asylrätten eller antalet flyktingar! Som jag skrev i ett gästinlägg på migro.se i förra veckan så är det inte genom att låta som Sverigedemokraterna som vi vinner väljarnas förtroende, utan genom att faktiskt ta oss an och lösa de verkliga problemen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Norra Esplanaden,Växjö,Sverige