Nytt utseende och nya funktioner

Som ni märker har bloggen ändrat utseende och en del nya funktioner har tillkommit, bl a en koppling till Twitter.
Min målsättning är att uppdatera bloggen lite oftare framöver och kommentera viktiga händelser i politiken och världen i övrigt. Som vanligt är det min personliga uppfattning som kommer att publiceras här.

Kyrkan, demokratin och gud

Kyrkovalet är över och med ett deltagande på c:a 12% kan väl kyrkofolket knappast vara nöjda. Kanske är det dags för kyrkan att hitta ett annat sätt att engagera sina medlemmar?! Framför allt måste de snart inse att de politiska partierna spelat ut sin roll i en kyrka som sedan länge är skild från staten. Kyrkan borde väl handla om religion och inte politik? Efter torsdagens omröstning om enkönade äktenskap på kyrkomötet blir jag lite fundersam på hur man tänker. De flesta biskopar och förmodligen också präster är emot att viga homopar men det politikertillsatta kyrkomötet är för. Hur ska den verksamheten fungera? Visserligen kan man ju hävda att redan svenska kyrkans existens bryter mot bibelns ord men man hävdar väl fortfarande att det är guds ord? När slutar kyrkan vara kyrka och blir en förening som vilken som helst? Hur mycket av bibeln ska man slopa innan gränsen är nådd? Kan man modernisera en kyrka och ändå utgå från att bibeln är guds ord eller blir det som en billig dramatisering där kyrkan bara är "löst baserad på bibeln"? Som ateist är det ändå ibland rätt skönt att kunna sitta vid sidan och slippa delta i skådespelet. För den som nu fått för sig att jag är homofob och bakåtsträvare så ska jag tillägga att jag hellre sett en "europeisk" modell där den juridiska vigselakten alltid är borgerlig (för både homo och heteropar) och där sedan de gifta kan välja att "bekräfta" denna i en kyrka. Sedan måste det få vara upp till kyrkan att få bestämma vilka de vill viga. Jag vill också bl a få bort kyrkans särställning genom att ta bort rätten att ta in "medlemsavgiften" via skattsedeln.

Kandidat till kommunfullmäktige 2010

Så är det då dags för val igen. Känns inte så länge sen sist. Alliansen i Växjö har gjort ett bra jobb och det mesta går rätt bra i Växjö trots lågkonjunktur och elände. För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att bara kandidera till kommunfullmäktige i Växjö och det gjorde jag av flera anledningar. Den viktigaste anledningen är att jag faktiskt har trivts utmärkt med de uppdrag och kollegor jag haft under den här mandatperioden och tänker fortsätta med att jobba stenhårt för en moderatledd Allians vid rodret även nästa period. Jag har dessutom tackat ja till att bli valledare för moderaterna i Växjö även 2010. Visst vore det roligt att köra en personvalskampanj och försöka ta sig till riksdagen, men utsikterna att lyckas med det tycker jag är lite för små och samtidigt vill jag satsa stenhårt på kommunen åtminstone en period till. En del kanske tycker att man kunde ställa upp på listan ändå, men min filosofi har alltid varit att antingen gör man något fullt ut eller inte alls.

Pride

Trots att jag är helt för allas lika rättigheter oavsett kön, härkomst, hudfärg eller sexuell läggning kan jag inte låta bli att tycka att "Pride" känns för mycket. Heterosexualitet har varit norm i vårt land i tusentals år, det går inte att bortse ifrån eller lagstifta bort med antidiskrimineringslagar. Med den inställning som gäller i det officiella politiska Sverige idag att det finns en saning och den som inte instämmer till 100% är minst odemokratisk och bör inte lyssnas på, så blir alla som är kritiska utpekade och exkluderade oavsett skäl till kritiken. Detta ger bara de ljusskygga elementen längst ut på den sk högerkanten vatten på sin kvarn och lämnar bara deras alternativ kvar i debatten för den som känner sig vilsen eller tveksam i HBT-frågan. För mig är frågan om individens rätt till frihet värd mycket mer än så och därför vill jag verka för ett samhälle som accepterar och respekterar alla men som inte nödvändigtvis gillar alla. Verkar det korkat? Hör av dig med dina synpunkter! Låt oss hålla diskussionen levande...

Kvotering är lika fel nu!

Under många år var mitt eget parti den starkaste kraften i svensk politik mot kvotering. Nu går partiledningen ut med att till nästa val ska hälften av namnen på våra listor vara kvinnor och 20% ska vara helt nya i politiken. Jag är inte på något sätt emot fler kvinnor i politiken, eller fler nya kandidater men att kvotera in dem just därför att de är just kvinnor eller nya är fundamentalt feltänk. Det måste ju vara så att det är det som du har innanför pannbenet och inte det du har i byxorna som avgör om du är lämplig kandidat eller inte. Jag hade hoppats att vi var på väg bort från kollektivistiskt grupptänkande mot ökad individualism, men så verkar inte vara fallet längre i ett parti som alltmer lämnar ideologin bakom sig och upphöjer pragmatismen till sin nya ledstjärna. Moderaterna som skulle vara en syntes av liberala och konservativa idéer känns just nu oerhört urblekt. Att man dessutom satsar på gamla sosseidéer när dessa inte ens längre verkar ha särskilt starkt stöd i opinionen verkar dessutom långtifrån strategiskt rätt inför valet 2010. Gissar att Centern och folkpartiet sitter och gnuggar sina händer.