Pest eller Kolera?

Det amerikanska presidentvalet närmar sig med stormsteg. Den första och kanske viktigaste frågan är om idioten ska tillåtas att ställa upp över huvud taget? Om inte något av alla åtalen emot honom ordnar det så borde rimliga företrädare för det republikanska partiet se till att han inte får bli deras kandidat. Det finns en mycket lämpligare kandidat kvar i racet, Nikki Haley som är allt som Trump inte är, dvs en rimlig och normal människa.

Om Trump får ställa upp är risken överhängande att han vinner över den halvt demente stackaren Joe Biden (som jag tror nästan tvingas att ställa upp igen eftersom det i annat fall blir den demokratiska vänsterfalangen som tar över rodret i partiet med Kamala Harris i spetsen). Biden ses (nog med rätta) som den ende demokrat som faktiskt har en chans mot Trump.

Men det troliga scenariot är alltså att amerikanerna får välja mellan en idiotisk och en lätt dement president. Självfallet skiljer sig även deras politiska agendor åt, men oavsett vem av dem som vinner så är det amerikanska folket förlorarna. Det finns en stor risk att företrädare för både välvilligt och fientligt inställda länder ser på detta val som lyteskomiskt. Det blir svårare att ta USA på allvar med en president som inte är 100% tillförlitlig. Trump skulle aldrig kunna göra USA till en diktatur som vissa tyckare säger och skriver, men det finns mycket annat han kan ställa till med. När det gäller Biden så anar jag istället en tveksamhet för om han ska orka fyra år till och om han inte gör det, vad får vi istället?

Som outsider och icke amerikan är det givetvis lätt/lättare att se presidentvalet från ett utifrånperspektiv, men även infödda amerikanska väljare måste vakna upp och inse att det här är på väg åt fel håll.

Själv har jag alltid varit mer anhängare av republikanerna än av demokraterna, men då med ledare som t ex Ronald Reagan i åtanke. Demokraterna under ffa Obama har svängt vänster och är inte heller något bra alternativ (även om Biden är långt bättre än Harris). Så hade jag varit väljare i USA så hade jag hoppats på att Nikki Haley blir republikanernas kandidat annars hade jag nog låtit bli att rösta alternativt röstat på Biden för att slippa Trump. Pest eller Kolera?

Oppositionen är jag!

Efter valet blev det på grund av Centerpartiet nytt styre i Växjö kommun, S, V, MP +C. Som om det inte var illa nog så fick jag inte fortsatt förtroende som vare sig gruppledare eller kommunstyrelseledamot för moderaterna. Detta har dock inte bara varit negativt, det har ju lett till att jag har fått mer tid över till annat. Efter att ha hållt på med politik på mer eller mindre heltid sedan 2007 så blev det en ändå en rejäl omställning. Nu har jag c:a 20% av en heltid kvar i politiken. Den övriga tiden har hittills inte varit så svår att fylla med diverse renoveringsprojekt mm. 

Så småningom måste jag givetvis anpassa mig till ett civilt liv efter politiken. Funderar på att starta eget i någon form, vi får väl se vad det blir. Mitt intresse för politik har ju inte minskat bara för att jag inte längre håller på med det hela tiden, snarare tvärtom. Tänkte därför ta upp bloggandet igen (för vilken gång i ordningen vet jag inte, har tom själv tappat räkningen). När vi nu dessutom är i opposition tänkte jag passa på och bli lite mer frispråkig än tidigare och kanske även skriva om sånt som händer i Växjö, Kronoberg, Sverige, EU eller världen som intresserar mig utan att jag har någon annan koppling till ämnet än mitt intresse, min nyfikenhet och mina ideologiska glasögon kanske. Kanske retar det någon, kanske någon lär sig något på kuppen. Välkomna tillbaka till min nyöppnade blogg!

Fortsätter debatten om jämställdhet i moskéer

Det verkar som att Smålandsposten inte kommer ta in detta svar på artikeln som följde upp min debattartikel den 27/9. Därför publicerar jag den, med vissa mindre justeringar här istället:

Jag blir både förvånad och lite irriterad när jag läser vad imamen Ismail Abu Helal svarar i artikeln 28/9 i Smålandsposten som bygger på min debattinsändare den 27/9.
Först är jag förvånad över att Ismail Abu Helal inte tar chansen att visa att Sveriges muslimer har kommit längre, är vidsynta och upplysta och förstår att de måste anpassa sig till det land och den tid de befinner sig i. Här i Sverige tar vi jämställdheten för självklar (ibland kanske lite för självklar) och vi tycker att män och kvinnor ska behandlas lika i alla delar av livet.
Jag blir också lite irriterad när han säger att det inte är min sak, som om jag lagt mig i något som inte angår mig. Jag hoppas att det beror på ett missförstånd eller språkförbistring. För faktum är att vi har demokrati och yttrandefrihet i Sverige och jag som kommunpolitiker och skattebetalare är faktiskt intresserad av vad organisationer som får samhällets stöd i en eller annan form gör med det förtroende och det stöd de får. Man borde inte kunna få samhällets stöd för att sedan använda det till att direkt motverka de mål som samhället satt upp. Ismail Abu Helal driver dessutom en grundskola här i Växjö och man undrar ju då om det verkligen är möjligt att i den ena lokalen bedriva undervisning och lära ut vikten av jämställdhet, som är en av fem punkter i den värdegrund som står i läroplanen för grundskolan och alltså omfattar alla skolor och skolbarn i Sverige och i den andra lokalen mer eller mindre aktivt motarbeta den?
Att som Ismail Abu Helal gör hävda att islam inte skulle acceptera att män och kvinnor inte skulle kunna be sida vid sida tyder i bästa fall på ett passivt förhållningssätt. Religion förutsätter alltid tolkningar. Om man inte själv vill eller vågar göra en annan tolkning av islam än den traditionella kan jag bara beklaga det. Ismail Abu Helal berör inte med ett ord det faktum att det i Berlin finns en moské där just det han anser är omöjligt faktiskt är verklighet. Det hade varit intressant att få höra hans kommentar på just det. Hans sista kommentar om att kvinnorna själva inte skulle vilja ha en jämställd moské är egentligen för patetisk att kommentera men allvaret i frågan gör ändå att jag undrar om Ismail Abu Helal inte inser att väldigt många kvinnor inom hans religion inte vågar ha egna synpunkter på hur bönen ska gå till, de är ju dessutom uppväxta med synen att deras värde bara är hälften av männens.
Jag tolkar dock moskéerna i Berlin och Danmark och det faktum att kvinnor snart ska få börja köra bil själva i Saudiarabien som att även islamska länder börjar inse att de lever på 2000-talet. Framtiden tillhör de som vågar tänka nytt!

Ulf Hedin (M)
Växjö


- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Västergatan,Växjö,Sverige

Det möjligas konst i ett omöjligt lanskap

Jag har hållt på med politik på ett eller annat sätt i hela mitt vuxna liv. Jag har haft fem olika partiledare och deltagit i ett tiotal valrörelser. Jag har upplevt både segrar och förluster, uppgångar och nedgångar i opinionen. Min egen högst personliga sammanfattande spaning är att de gånger som det gått dåligt så har det aldrig berott på partiledaren!
Ett antal företrädare har genom sin mediala pissnödighet kastat ut en partiledare nästan på dagen ett år innan valet utan att redovisa något tydligt alternativ och dessutom precis när partiledningen börjat presentera den politik vi tänkt oss gå till val på vilket nu flyttar medias fokus från politikens innehåll till intern konflikt. Och har man varit med så länge som jag varit så vet man att media gillar interna partikonflikter i allmänhet men älskar när det händer Moderaterna.
Man märker verkligen hur snabbt drevet går och på bara några timmar blev Annas position som partiledare omöjlig att försvara. Många av de som deltagit i drevet har nu så här lite i efterhand kommit med lite mjukare tongångar men vad de inte verkar inse är att skadan som de var så snabba med att påpeka och vilja få bort nu istället både blivit större och såret djupare. Man hade ju önskat att vi 2017 kunde släppa den osunda fokuseringen på partiledaren och jobbat mer med det politiska innehållet och kommunikationen med väljare. Nu ska vi istället dra igång en process för att välja ny partiledare när fokus verkligen hade behövt vara på att få fram och förmedla ut vår politik inför valet. Jag hoppas nu, i likhet med flera andra partikollegor i landet att det blir en öppen process med kandidater som öppet deklarerar sin avsikt och vilja att leda partiet framåt och inte en dold nomineringsprocess i slutna sammanträdesrum. Själv tänker jag ägna året fram till valet åt att möta väljare och prata politik på Växjös gator och torg och självfallet jobba i mitt politiska uppdrag för att göra Växjö till en ännu bättre kommun att leva, bo och verka i!